Jag vet inte riktigt vilken värld jag varit i och knappt vilken dag det är.
Men idag känns det ändå som om jag har återvänt till verkligheten lite igen.
Jag kunde nog inte i min vildaste fantasi föreställa mig det helvete jag gått igenom de närmaste dagarna, smärtan i huvudet, i kroppen och i munnen har varit så fruktansvärd.
Tiden står stilla när man har ont och när ingen smärtlindring hjälper så stiger paniken vilket ökar anspänningen och smärtan såklart. Jag ville bara stänga av mig själv för ett tag, somna och sova bort den värsta tiden.
Igår röntgades huvudet men det var inget onormalt där, det var väldigt skönt att höra.
Febern har gått lite upp och ner men mest har det varit över 39grader.
Jag har knappt kunnat ta mig till toaletten på egna ben, då är man inte så tuff.
Minsta ansträngning har lett till kräkningar och att svälja saker oxå.
Nu får jag näringsdropp och allting intravenöst så jag behöver inte tänka på att äta eller dricka något.
Fortfarande är mina vita under 0,1 och man bara väntar på att det ska börja stiga snart.
Hb 84 och trombosyter 10.
Får lite blod och trombosyter men min kropp tar inte upp trombosyterna så bra tyvärr, nu ger dom mig hla-typade trombosyter (från en blodgivare med samma vävnadstyp).
Jag har ingen koll på vad som händer utanför dehär stället :-S
Som om livet står still nästan.
Orkar inte änns se ett tvprogram, fråga mig inte om rätt låt vann melodifestivalen... jag har inte änns hört alla bidrag. Och jag brukar tycka det är kul och se.
Det här var en riktig ansträngning så nu blir det att sova en stund här, men jag är glad att jag orkade skriva.
Hoppas ni orkar läsa :-)
Massa kramar till er ute i den riktiga världen <3
söndag 13 mars 2011
måndag 7 mars 2011
Sliten
Jag har inte orkat titta på datorn på flera dagar.
När jag koncetrerar mig på olika saker mår jag såå väldigt illa.
Illamåeendet är nästan konstant och ibland kräks jag. Det känns viktigt att försöka behålla den lilla mat jag kan få i mig, det har inte blivit speciellt mycket den här veckan. Varm mat har jag knappt kunnat ta in i rummet, lukten får mig så illamående att jag inte kan äta något. Fått i mig endel blåbärsoppa och nyponsoppa och några rån annars är det mest dricka som går ner. Isglass smakar bra ;-)
Har haft diarre några dagar oxå, vilket följer med biverkningarna efter cellgifterna så det är oundvikligt.
Man blir ganska matt av allt detta och så är ju blodvärdena körda i botten så trött är väl inte konstigt att man är. Fått några påsar blod och trombosyter för att höja värdena något.
Smärta är något man får leva med här, jag har förstått att man ska uthärda en hel del för att ta sig igenom den här behandlingen. Som cancerpatient härdar man ut. Självklar får man smärtlindring när man har ont men det hjälper inte alltid och det är alltid någonstans man har mer eller mindre ont.
Vissa dagar är som en töcken för mig, sover och vaknar och vet inte vilken värld jag är i riktigt.
Tiden rullar på iaf, 13dagar har jag varit här nu. Förstår att jag kommer stanna ett tag till men jag ser fram emot att bli utsläppt när våren har kommit på riktigt.
Jag drömmer och längtar efter en "road trip" norrut med Simon där vi har våra skinnjackor och solglasögon på oss och bara glider fram på vägarna med bra musik på hög volym.... våra leenden och blickar möts ofta och vi har det såå bra!! Vi har gjort det många gånger och det är minnen som gör mig lycklig!
Anton var här igår och hälsade på, jättehärligt att få träffas på riktigt. Han hade med sig filmer som jag blev glad för. Han hade oxå köpt ett fint kort och skrivit till mig "du är den bästa mamman som finns".
Han hade med sig teckningar från Tuva som jag kan ha här.
Mitt mål är verkligen att komma hem till Antons 10års kalas den 7 april.
Mamma sov här inatt och Simon kommer ikväll. Det är ovärdeligt att ha dom här, det är deras förtjänst att jag orkar hålla humöret uppe och se framåt trots allt jobbigt. Dom lyfter mig och ser till att jag håller mig stark.
Idag har jag haft besök av Moster Gittan och Nenne, jättetrevligt att dom tar sig tid att komma till mig en stund!
Puss och kram alla ni fria människor :-)
När jag koncetrerar mig på olika saker mår jag såå väldigt illa.
Illamåeendet är nästan konstant och ibland kräks jag. Det känns viktigt att försöka behålla den lilla mat jag kan få i mig, det har inte blivit speciellt mycket den här veckan. Varm mat har jag knappt kunnat ta in i rummet, lukten får mig så illamående att jag inte kan äta något. Fått i mig endel blåbärsoppa och nyponsoppa och några rån annars är det mest dricka som går ner. Isglass smakar bra ;-)
Tabletterna som jag får varje morgon och kväll är enorma och luktar jäst, det är hopplöst att försöka få i sig dom och när jag har fått i mig till slut mår jag hemskt illa.
 |
| immunhämande medel som förstör min aptit |
Man blir ganska matt av allt detta och så är ju blodvärdena körda i botten så trött är väl inte konstigt att man är. Fått några påsar blod och trombosyter för att höja värdena något.
Smärta är något man får leva med här, jag har förstått att man ska uthärda en hel del för att ta sig igenom den här behandlingen. Som cancerpatient härdar man ut. Självklar får man smärtlindring när man har ont men det hjälper inte alltid och det är alltid någonstans man har mer eller mindre ont.
Vissa dagar är som en töcken för mig, sover och vaknar och vet inte vilken värld jag är i riktigt.
Tiden rullar på iaf, 13dagar har jag varit här nu. Förstår att jag kommer stanna ett tag till men jag ser fram emot att bli utsläppt när våren har kommit på riktigt.
Jag drömmer och längtar efter en "road trip" norrut med Simon där vi har våra skinnjackor och solglasögon på oss och bara glider fram på vägarna med bra musik på hög volym.... våra leenden och blickar möts ofta och vi har det såå bra!! Vi har gjort det många gånger och det är minnen som gör mig lycklig!
Anton var här igår och hälsade på, jättehärligt att få träffas på riktigt. Han hade med sig filmer som jag blev glad för. Han hade oxå köpt ett fint kort och skrivit till mig "du är den bästa mamman som finns".
Han hade med sig teckningar från Tuva som jag kan ha här.
Mitt mål är verkligen att komma hem till Antons 10års kalas den 7 april.
Mamma sov här inatt och Simon kommer ikväll. Det är ovärdeligt att ha dom här, det är deras förtjänst att jag orkar hålla humöret uppe och se framåt trots allt jobbigt. Dom lyfter mig och ser till att jag håller mig stark.
Idag har jag haft besök av Moster Gittan och Nenne, jättetrevligt att dom tar sig tid att komma till mig en stund!
Puss och kram alla ni fria människor :-)
torsdag 3 mars 2011
Färdigt!!
Nu har dom rullat in.. från en liten påse in genom min cvk till mina blodkärl som ska föra dem vidare till min sköra benmärg och där hoppas jag att dessa finska små stamceller ska slå sig till ro och börja producera nytt friskt blod som ska strömma ut i min kropp och göra mig sådär stark igen.
Det är redan klart och det var helt odramatiskt, jag känner igenting men stundens allvar har fångat mig.
Någon person i finland har registererat sig i ett register, blivit kallad till sitt sjukhus och fått lämna prover, gjort en mängd tester och hälsokontroller. Blivit utsedd att donera och tagit sig tiden att förbereda sig med sprutor i flera dagar och sen suttit timmar i en blodtransfusion som silat ut stamcellerna som sen skickats hit med en sköterska härifrån.
Jag har ingen aning om vem den här personen är och den vet lika lite om mig. Jag kommer föralltid vara tacksam, jag önskar jag kan få tala om för han/hon hur hennes insats har varit livsviktig för mig.
Nu måste jag bara vänta och se vad som händer, hur ska kroppen reagera. Infektioner och gvh står på tur kan tänkas, men det kan bli bra trots en jobbig tid nu. Det ska bli bra, har jag tagit mig hit tänker jag nu avsluta dehär projektet snygg oxå ;-)
Kram ...och jag tänker på er oxå <3
Det är redan klart och det var helt odramatiskt, jag känner igenting men stundens allvar har fångat mig.
Känslorna vältrar sig inom mig och jag är oförmögen att sätta ord på det jag känner.
Någon person i finland har registererat sig i ett register, blivit kallad till sitt sjukhus och fått lämna prover, gjort en mängd tester och hälsokontroller. Blivit utsedd att donera och tagit sig tiden att förbereda sig med sprutor i flera dagar och sen suttit timmar i en blodtransfusion som silat ut stamcellerna som sen skickats hit med en sköterska härifrån.
Jag har ingen aning om vem den här personen är och den vet lika lite om mig. Jag kommer föralltid vara tacksam, jag önskar jag kan få tala om för han/hon hur hennes insats har varit livsviktig för mig.
Nu måste jag bara vänta och se vad som händer, hur ska kroppen reagera. Infektioner och gvh står på tur kan tänkas, men det kan bli bra trots en jobbig tid nu. Det ska bli bra, har jag tagit mig hit tänker jag nu avsluta dehär projektet snygg oxå ;-)
Kram ...och jag tänker på er oxå <3
tisdag 1 mars 2011
7 dagar på US
Hur får man dagarna att gå här i mitt lilla rum som jag inte får lämna tänker ni kanske...
Ja.. man blir inte borglömd på det här stället det är jag helt säker på.
Kl 6 kommer nattsköterskan och tar blodprover i någon av mina infarter (cvk el port).
Det har ju varit olika från dag till dag men jag har oxå fått något typ av dropp påkopplat på morgonen där.
Antibiotika och vätska (typ glykos) men nu är infektionsvärdet bättre så nu är det bara vätskan.
Cellgifter har jag fått kl12, påse på en kvart och sen kl15, påse på två timmar tillsammans med vätska såklart. Sen oftast väska på dropp hela kvällen... ständigt uppkopplad ;-)
Fem dagar med cellgifter är avklarat och igår fick jag även dödstöten... en stor påse som dundrade snabbt in på en timme... läskigt. Den kommer nog slå ut det mesta känns det som, jag kommer dock inte känna av det förren om några dagar tror dom här.
Flera gånger om dagen kommer sköterskor och kollar temp, vikt, blodtyck och puls.
Jag får små burkar med piller som jag stoppar i mig som en tablettmissbrukare, mamma och jag googlade på lite tabletter i burken men det var inte så roligt därför slutade vi snabbt med det ;-)
Jag gick upp 5kilo över helgen av all vätska, det satte sig i buken och blev väldigt obehagligt. Uppsvälld som en ballong och tryck mot lungorna så det blev svårt att andas. Löste sig någorlunda med vätskedrivande som jag fått i två omgångar.
Mat har jag dock inte kunnat få i mig så bra. Fredag lunch tog jag några tuggor, sen var det kört.
Första dagen idag som jag kunde ta in varm mat i rummet utan att kräkas av lukten bara.
Ätit två skedar kräm och mjölk och nåt glas nyponsoppa från fredag till idag och ändå gått upp i vikt.. kul :-)
Nu har dagen för finska friska celler flyttats till torsdag, hade med flyg att göra tydligen.
Det är då mitt stamcellsbyte ska ske och jag är väl förberedd, värdena är körda i botten nu.
Jag har verkligen tur som har nära och kära som kan vara hos mig och det är så enormt skönt att ha någon här både när man är jättedålig eller när man är piggare. Mamma och Simon har turats om att vara här och jag är så tacksam för att dom gör det för min skull <3
Kram på er
Ja.. man blir inte borglömd på det här stället det är jag helt säker på.
 |
| Porten till vänster och CVK till höger (uppe på halsen försöktes cvkn sättas in först men misslyckades) |
Det har ju varit olika från dag till dag men jag har oxå fått något typ av dropp påkopplat på morgonen där.
Antibiotika och vätska (typ glykos) men nu är infektionsvärdet bättre så nu är det bara vätskan.
Cellgifter har jag fått kl12, påse på en kvart och sen kl15, påse på två timmar tillsammans med vätska såklart. Sen oftast väska på dropp hela kvällen... ständigt uppkopplad ;-)
Fem dagar med cellgifter är avklarat och igår fick jag även dödstöten... en stor påse som dundrade snabbt in på en timme... läskigt. Den kommer nog slå ut det mesta känns det som, jag kommer dock inte känna av det förren om några dagar tror dom här.
Flera gånger om dagen kommer sköterskor och kollar temp, vikt, blodtyck och puls.
Jag får små burkar med piller som jag stoppar i mig som en tablettmissbrukare, mamma och jag googlade på lite tabletter i burken men det var inte så roligt därför slutade vi snabbt med det ;-)
Jag gick upp 5kilo över helgen av all vätska, det satte sig i buken och blev väldigt obehagligt. Uppsvälld som en ballong och tryck mot lungorna så det blev svårt att andas. Löste sig någorlunda med vätskedrivande som jag fått i två omgångar.
Mat har jag dock inte kunnat få i mig så bra. Fredag lunch tog jag några tuggor, sen var det kört.
Första dagen idag som jag kunde ta in varm mat i rummet utan att kräkas av lukten bara.
Ätit två skedar kräm och mjölk och nåt glas nyponsoppa från fredag till idag och ändå gått upp i vikt.. kul :-)
Nu har dagen för finska friska celler flyttats till torsdag, hade med flyg att göra tydligen.
Det är då mitt stamcellsbyte ska ske och jag är väl förberedd, värdena är körda i botten nu.
 |
| Här är jag i mitt lilla rum med min ständiga följeslagare droppställningen Paul (jag har själv döpt han) |
Jag har verkligen tur som har nära och kära som kan vara hos mig och det är så enormt skönt att ha någon här både när man är jättedålig eller när man är piggare. Mamma och Simon har turats om att vara här och jag är så tacksam för att dom gör det för min skull <3
Kram på er
måndag 28 februari 2011
Kan ni hjälpa mig lite..
Jag har ett litet fotoalbum med kort på nära o kära som jag fyllde på innan jag åkte hit.
Men det blev inte änns halvfullt och jag skulle behöva lite roliga minnen att titta på när jag ligger här och har tråkigt.
Har ni några fina/roliga bilder som ni kan avara eller jag kan få låna lite bara. Det kan vara minnen från saker vi gjort tillsammans eller bara en glad bild som ni tror jag skulle gilla. Jag älskar ju bilder <3
Jag skulle bli såå himla glad om jag fick några kort att sätta in här och titta på ibland.
Storleken är 10x15
Adressen hit är:
Sarah Johansson rum 8
Hematologiska avd. 9
Universitetssjukhuset
581 85 Linköping
Jag är ju själv lite dålig på att framkalla bilder så förstår fullt ut om ni inte har framkallde bilder hemma.
Skicka ett mail istället : Sarahjohansson79@hotmail.com
Har en bra skrivare hemma som jag fick av Simon i julklapp, han kan skriva ut och ta med hit.
Massa kramar till er <3
Men det blev inte änns halvfullt och jag skulle behöva lite roliga minnen att titta på när jag ligger här och har tråkigt.
Har ni några fina/roliga bilder som ni kan avara eller jag kan få låna lite bara. Det kan vara minnen från saker vi gjort tillsammans eller bara en glad bild som ni tror jag skulle gilla. Jag älskar ju bilder <3
Storleken är 10x15
Adressen hit är:
Sarah Johansson rum 8
Hematologiska avd. 9
Universitetssjukhuset
581 85 Linköping
Jag är ju själv lite dålig på att framkalla bilder så förstår fullt ut om ni inte har framkallde bilder hemma.
Skicka ett mail istället : Sarahjohansson79@hotmail.com
Har en bra skrivare hemma som jag fick av Simon i julklapp, han kan skriva ut och ta med hit.
Massa kramar till er <3
Peruken blev till skor
När jag och tjejgänget träffades sist tog vi ett fint "lagfoto" på sportaffären i gamlebycentrum.
Bakrunden blev en vägg med vårens snygga löparskor och jag blev jättesugen på nya fina skor.
Löpning står inte överst på schemat nu men att ha fina skor att gå runt i här när jag får och kan motiverar för att ta den där extra promenaden och sätta mig på motionscykeln och trampa lite.
Så jag köpte ett par skitsnygga Nike och tänkte att jag skiter i peruk och har snygga skor istället :-)
Vad tycker ni om det?
Bakrunden blev en vägg med vårens snygga löparskor och jag blev jättesugen på nya fina skor.
Löpning står inte överst på schemat nu men att ha fina skor att gå runt i här när jag får och kan motiverar för att ta den där extra promenaden och sätta mig på motionscykeln och trampa lite.
Så jag köpte ett par skitsnygga Nike och tänkte att jag skiter i peruk och har snygga skor istället :-)
Vad tycker ni om det?
söndag 27 februari 2011
Tuff start
Det gick snabbt utför här.
Jag fick hög feber i fredags och värk i hela kroppen, hela fredag och lördag låg jag mest i sängen och orkade knappt prata med Simon eller titta på tv.
Inte alls förberedd på att bli så utslagen direkt, trodde nog det skulle bli efter stamcellerna.
Idag är jag lite piggare men inte i toppfrom direkt.
Min planering är följande: Konditionering (starka cellgifter) i fem dagar tors-mån. En dag vila tis.
Stamceller på onsdag.
Sen är det bara att vänta och hoppas att stamcellerna från finland trivs i min kropp och gärna slår ut det sista av min egna gamla blodbildande stamceller. Min donator har en annan blodgrupp så jag kommer byta det oxå.
Det blir mycker premedicinering både nu innan och efter bytet, idag har jag fått första påsen trombosyter eftersom mina värden sjunkit mycket.
Vita blodkroppar var nu 0,3 vilket innebär isolering för mig.
Jag får inte lämna rummet och måste tvätta mig ofta och noga med sprit, byta till nya kläder och duscha varje dag.
Simon har varit här sen torsdag och åkte hem idag för att spela sista bandymatchen för säsongen.
Mamma kom idag istället så jag har sällskap ändå.
Har försökt cykla lite på min motionscykel idag men man är inte så tuff efter två dagar med väldigt hög feber.
Kram <3
Jag fick hög feber i fredags och värk i hela kroppen, hela fredag och lördag låg jag mest i sängen och orkade knappt prata med Simon eller titta på tv.
Inte alls förberedd på att bli så utslagen direkt, trodde nog det skulle bli efter stamcellerna.
Idag är jag lite piggare men inte i toppfrom direkt.
Min planering är följande: Konditionering (starka cellgifter) i fem dagar tors-mån. En dag vila tis.
Stamceller på onsdag.
Sen är det bara att vänta och hoppas att stamcellerna från finland trivs i min kropp och gärna slår ut det sista av min egna gamla blodbildande stamceller. Min donator har en annan blodgrupp så jag kommer byta det oxå.
Det blir mycker premedicinering både nu innan och efter bytet, idag har jag fått första påsen trombosyter eftersom mina värden sjunkit mycket.
Vita blodkroppar var nu 0,3 vilket innebär isolering för mig.
Jag får inte lämna rummet och måste tvätta mig ofta och noga med sprit, byta till nya kläder och duscha varje dag.
Simon har varit här sen torsdag och åkte hem idag för att spela sista bandymatchen för säsongen.
Mamma kom idag istället så jag har sällskap ändå.
Har försökt cykla lite på min motionscykel idag men man är inte så tuff efter två dagar med väldigt hög feber.
Kram <3
fredag 25 februari 2011
Slutet eller början
Det är nu det är dags..
Det är nu det händer..
Är det här livet tar slut eller är det här det börjar om.
Ja.. det återstår att se men jag tror verkligen och hoppas på det sistnämnda såklart.
Om det finns någon slags öde så ingick väl detta i mitt liv redan från början, det stod kanske skrivet i stjärnorna att jag skulle genomlida dehär.
Eller är det min stora prövning i livet. Den som ska lära mig läxan att faktiskt ta vara på dom jag älskar och aldrig ta något förgivet.
Kanske har jag haft det alltför bra tidigare.
Jag är ju... trot allt det jobbiga jag går igenom nu.... ja jo ..jag är ändå lycklig :-)
Jag är så lyckligt lottad med massa kärlek runtomkring mig.
Mina underbara barn och en underbar man som jag älskar och som jag verkligen förstår nu (vilken total kärleksförklaring att stå ut med allt vi går igenom) älskar mig <3
Två fantastiska föräldrar som ställer upp i vått och torrt, dom har alltid funnits där när jag behöver dom och hela min grundtrygghet är deras förtjänst <3
Massa fina härliga vänner som bara finns där när man bäst behöver dem. Jag vet inte hur jag ska säga till er för att ni ska förstå hur mycket ni betyder för mig. Det är i en sånhär situation man förstår vilka som är ens riktiga vänner.
Jag hoppas nu att jag lär mig vad som verkligen är viktigast i livet och att jag kan prioritera mer rätt i framtiden.
Man ska tydligen behöva uppleva det värsta för att få insikt och verkligen kunna uppskatta det lilla i tillvaron som vackert och betydelsefullt.
Jag kom hit till hematologiska avdelningen på US i Linköping nu i onsdags den 23februari och då skrevs jag in samt tog mycket prover, samtalade med läkare, sköterskor, kurator och tandläkare.
Det tog hela dagen. Kl16 lom Käraste kusin camilla och hämtade mig och mamma.
Vi tog en tur till tornby och ikanohuset. Jag storshoppade på apoteket och vi gick runt en liten sväng.
Handlade mat till kvällen och åkte hem till camillas lya där vi hade en mysig kväll med goda varma smörgåsar och mycket skratt o prat. Sov som en gud i Camillas underbart sköna säng (inte riktigt som sjukhussängarna).
På torsdagmorgonen var vi tillbaka på US kl8 och jag duschade förberedande för op av CVK.
Halv tio var tiden för på op och jag var nervös så jag fick lugnande (stesolid). Kördes i säng av dessa roliga transportmänniskor dit.
Först ville läkaren lägga cvkn i halsen men han höll på en liten stund och försökte få in en kateter där men det var för trångt så han fick byta ställe och då gick gick det bättre, men ont gjorde det när han styrde i det första kärlet.
Sen bar det av till röntgen med en ny transportmänniska och sen vidare tillbaka till min avdelning med ännu en ny transportmänniska.
Det är roligt med transportgänget, dom snackar massor :-D
Fick lite mat och sen iväg till mottagningen för att göra benmärgsprov, det ondaste jag gjort nånsin aajjj..
Fick lugnande igen precis innan men det hann ju inte hjälpa utan jag kände mer av det när jag kom tillbaka till rummet och då var jag helt borta. Fick cellgifter påkopplat. Sov till Pappa, Jocke och Emelie kom på besök.
Orkade knappt prata med dom tyvärr, fick anstränga mig för att lyssna och prata.
Dom tog med sig mamma hem så jag blev ensam en några timmar.
Simon kom kl19 och då var jag lite piggare men inte världens roligaste sällskap.
Vi somnade ganska tidigt och sov rätt bra.
Idag fredag har varit lugnt med ont i kroppen och cellgifter. Vi skulle gå en sväng men jag orkade knappt ta mig ner till cafeterian och tillbaka...puhh
Lite piggare nu. Fösöker köra iväg Simon på promenad så han får lite motion iaf :-)
Kramar till er
Det är nu det händer..
Är det här livet tar slut eller är det här det börjar om.
Ja.. det återstår att se men jag tror verkligen och hoppas på det sistnämnda såklart.
Om det finns någon slags öde så ingick väl detta i mitt liv redan från början, det stod kanske skrivet i stjärnorna att jag skulle genomlida dehär.
Eller är det min stora prövning i livet. Den som ska lära mig läxan att faktiskt ta vara på dom jag älskar och aldrig ta något förgivet.
Kanske har jag haft det alltför bra tidigare.
Jag är ju... trot allt det jobbiga jag går igenom nu.... ja jo ..jag är ändå lycklig :-)
Jag är så lyckligt lottad med massa kärlek runtomkring mig.
Mina underbara barn och en underbar man som jag älskar och som jag verkligen förstår nu (vilken total kärleksförklaring att stå ut med allt vi går igenom) älskar mig <3
Två fantastiska föräldrar som ställer upp i vått och torrt, dom har alltid funnits där när jag behöver dom och hela min grundtrygghet är deras förtjänst <3
Massa fina härliga vänner som bara finns där när man bäst behöver dem. Jag vet inte hur jag ska säga till er för att ni ska förstå hur mycket ni betyder för mig. Det är i en sånhär situation man förstår vilka som är ens riktiga vänner.
Jag hoppas nu att jag lär mig vad som verkligen är viktigast i livet och att jag kan prioritera mer rätt i framtiden.
Man ska tydligen behöva uppleva det värsta för att få insikt och verkligen kunna uppskatta det lilla i tillvaron som vackert och betydelsefullt.
Jag kom hit till hematologiska avdelningen på US i Linköping nu i onsdags den 23februari och då skrevs jag in samt tog mycket prover, samtalade med läkare, sköterskor, kurator och tandläkare.
Det tog hela dagen. Kl16 lom Käraste kusin camilla och hämtade mig och mamma.
Vi tog en tur till tornby och ikanohuset. Jag storshoppade på apoteket och vi gick runt en liten sväng.
Handlade mat till kvällen och åkte hem till camillas lya där vi hade en mysig kväll med goda varma smörgåsar och mycket skratt o prat. Sov som en gud i Camillas underbart sköna säng (inte riktigt som sjukhussängarna).
På torsdagmorgonen var vi tillbaka på US kl8 och jag duschade förberedande för op av CVK.
Halv tio var tiden för på op och jag var nervös så jag fick lugnande (stesolid). Kördes i säng av dessa roliga transportmänniskor dit.
Först ville läkaren lägga cvkn i halsen men han höll på en liten stund och försökte få in en kateter där men det var för trångt så han fick byta ställe och då gick gick det bättre, men ont gjorde det när han styrde i det första kärlet.
Sen bar det av till röntgen med en ny transportmänniska och sen vidare tillbaka till min avdelning med ännu en ny transportmänniska.
Det är roligt med transportgänget, dom snackar massor :-D
Fick lite mat och sen iväg till mottagningen för att göra benmärgsprov, det ondaste jag gjort nånsin aajjj..
Fick lugnande igen precis innan men det hann ju inte hjälpa utan jag kände mer av det när jag kom tillbaka till rummet och då var jag helt borta. Fick cellgifter påkopplat. Sov till Pappa, Jocke och Emelie kom på besök.
Orkade knappt prata med dom tyvärr, fick anstränga mig för att lyssna och prata.
Dom tog med sig mamma hem så jag blev ensam en några timmar.
Simon kom kl19 och då var jag lite piggare men inte världens roligaste sällskap.
Vi somnade ganska tidigt och sov rätt bra.
Idag fredag har varit lugnt med ont i kroppen och cellgifter. Vi skulle gå en sväng men jag orkade knappt ta mig ner till cafeterian och tillbaka...puhh
Lite piggare nu. Fösöker köra iväg Simon på promenad så han får lite motion iaf :-)
Kramar till er
lördag 19 februari 2011
"That´s what friends are for"
Just hemkommen från en jättetrevlig förmiddag med helt underbara vänner.
Jag ville träffa så många i tjejgänget som möjligt och det vara bara en som inte kunde (Anna B. du saknades), så roligt att få prata och bara vara tillsammans med alla härliga goa tjejer som ger mig så mycket styrka och kraft när jag mest behöver det.
Nu dröjer det nog tills vi ses men vi kommer ha kontakt hela tiden såklart.
Karin ska ju få en liten bebis om ca två veckor (magen var så stor o fin idag), men det kommer ta lång tid innan jag får träffa den lilla. Det känns lite tråkigt men jag hoppas att allt ska gå bra och att Karin ska bli lite mer datormänniska så man kan få se bilder på underverket iaf ;-).
Linda hade med sig en "goodiebag" till mig med roliga fina saker: Gosiga tofflor, en rosa (såklart) scarf, filmer och ostbågar. Tack fina Linda!
Några timmar på Linas skafferi gick fort, jag längtar efter nästa gång vi kan göra det!!
Igår hade vi sista fredagsmyset här på väldigt länge, det blev efter barnens önskemål med tacos marängsviss och senare ostbågar. Supernyttigt :-D
Vi spelade Wii allihop, Antons nya super mario bros var jättekul och alla kunde vara med även om man inte är så bra (jag är skitdålig). Liknar gamla hederliga super mario som jag en gång spelade på mitt gamla nintendo 8bit, så lite hänger jag med på ändå.
Tuva ville bli sminkad och sminka mig och simon, vi blev såå snygga.
Tuva och jag hann med ett bubbligt bad med massa barbie innan hon blev trött och somnade framför bröderna Lejonhjärta.. -man kommer till Nangijala när man blir död, visst mamma?
-Det tror jag oxå Tuva.
Anton blev oxå snart trött och såg inte färdigt Let´s dance innan han somnade nöjd och trött.
Tittade länge på barnen i sina sängar när dom somnat här för sista gången på väldigt länge, att inte veta eller ha en bestämd tid när dom kommer tillbaka för att bo här nästa gång känns hårt och gör så ont i mitt hjärta.
Dom kommer ha det så bra hos sin Pappa och Madde det vet jag ju.
Men dom kommer inte vara hos mig och jag måste släppa all kontroll, vilket är svårt och jag känner mig skyldig eftersom mina barn är mitt ansvar och jag vill finnas där för dom i alla lägen.
Imorgon är det föräldramatch med Antons U9lag i bandy. Simon och jag ska vara med och slå småkidsen ;-)
Undra om man ska vara en sån pinsam förälder som tar det på blodigt allvar och Anton får skämmas så han dör :-D
Ingen risk, jag är glad om man kan stå på skridskorna. Han kommer nog mest skämmas över min åkstil :-)
Jag har lite ont i halsen men jag räknar med att vara med imorgon ändå. Ska klä mig väl och ta det väldigt lugnt.
Detta avslutas med korvgrillnig.. nice!
Har följt Simon och Tjusts match mot serieledarna Stjärnan på nätet. Verkar ha varit en spännande bra match som jag gärna sett live, det slutade med vinst för Tjust. Dom har verkligen hittat formen nu såhär i slutet av säsongen.
Snart kommer han förhoppningsvis hem och vi ska göra lyxiga plankstek med oxfilé ikväll... mmm
Köpt nåt gott rött vin till förstås.
Trevlig helg på er
Kraaaaam
Jag ville träffa så många i tjejgänget som möjligt och det vara bara en som inte kunde (Anna B. du saknades), så roligt att få prata och bara vara tillsammans med alla härliga goa tjejer som ger mig så mycket styrka och kraft när jag mest behöver det.
Tack för att ni finns <3
 |
| Ni tar emot mig när jag faller, ni finns alltid där för mig <3 Karin Emma Hanna Linda Malin Sofie |
Karin ska ju få en liten bebis om ca två veckor (magen var så stor o fin idag), men det kommer ta lång tid innan jag får träffa den lilla. Det känns lite tråkigt men jag hoppas att allt ska gå bra och att Karin ska bli lite mer datormänniska så man kan få se bilder på underverket iaf ;-).
Linda hade med sig en "goodiebag" till mig med roliga fina saker: Gosiga tofflor, en rosa (såklart) scarf, filmer och ostbågar. Tack fina Linda!
Några timmar på Linas skafferi gick fort, jag längtar efter nästa gång vi kan göra det!!
Igår hade vi sista fredagsmyset här på väldigt länge, det blev efter barnens önskemål med tacos marängsviss och senare ostbågar. Supernyttigt :-D
Vi spelade Wii allihop, Antons nya super mario bros var jättekul och alla kunde vara med även om man inte är så bra (jag är skitdålig). Liknar gamla hederliga super mario som jag en gång spelade på mitt gamla nintendo 8bit, så lite hänger jag med på ändå.
Tuva ville bli sminkad och sminka mig och simon, vi blev såå snygga.
Tuva och jag hann med ett bubbligt bad med massa barbie innan hon blev trött och somnade framför bröderna Lejonhjärta.. -man kommer till Nangijala när man blir död, visst mamma?
-Det tror jag oxå Tuva.
Anton blev oxå snart trött och såg inte färdigt Let´s dance innan han somnade nöjd och trött.
Tittade länge på barnen i sina sängar när dom somnat här för sista gången på väldigt länge, att inte veta eller ha en bestämd tid när dom kommer tillbaka för att bo här nästa gång känns hårt och gör så ont i mitt hjärta.
Dom kommer ha det så bra hos sin Pappa och Madde det vet jag ju.
Men dom kommer inte vara hos mig och jag måste släppa all kontroll, vilket är svårt och jag känner mig skyldig eftersom mina barn är mitt ansvar och jag vill finnas där för dom i alla lägen.
Imorgon är det föräldramatch med Antons U9lag i bandy. Simon och jag ska vara med och slå småkidsen ;-)
Undra om man ska vara en sån pinsam förälder som tar det på blodigt allvar och Anton får skämmas så han dör :-D
Ingen risk, jag är glad om man kan stå på skridskorna. Han kommer nog mest skämmas över min åkstil :-)
Jag har lite ont i halsen men jag räknar med att vara med imorgon ändå. Ska klä mig väl och ta det väldigt lugnt.
Detta avslutas med korvgrillnig.. nice!
Har följt Simon och Tjusts match mot serieledarna Stjärnan på nätet. Verkar ha varit en spännande bra match som jag gärna sett live, det slutade med vinst för Tjust. Dom har verkligen hittat formen nu såhär i slutet av säsongen.
Snart kommer han förhoppningsvis hem och vi ska göra lyxiga plankstek med oxfilé ikväll... mmm
Köpt nåt gott rött vin till förstås.
Trevlig helg på er
Kraaaaam
onsdag 16 februari 2011
Tacksam för lite råd
Lämnar ifrån mig barnen några dagar nu men "lånar" hem dom lite extra i helgen och början av nästa vecka.
Det har varit full fart här en vecka och nu behöver jag vila för att orka med lite extra barntid i helgen.
Visst ger dom energi men det går åt en hel del oxå.
Ska nu försöka koppla av och vila för att få lugn i kropp och själ.
Vilket är svårare gjort än sagt. Jag kan ligga stilla i soffan eller sängen men är ofta stel som en pinne och i huvudet går tankarna runt. Andningen är ytlig och bröstet känns tungt. Det finna alldeles för mycket att tänka på, att oroa sig över. Anstränger mig för att tömma huvudet på allt, det hjälper inte att oro sig och stressa över saker som inte har hänt än. Jag får ta det när det kommer, måste bli lugn i hela mitt väsen och samla kraft.. den kommer att behövas :-)
Andas Sarah andas!! ...lätt o glömma ju ;-)
Anton har tagit mod till sig och berättat inför sin klass om sin mamma och vad som ska hända nu framöver.
Han har pratat om det till och från och jag har stöttat honom i sitt val.
Man ska göra som man känner, vissa vill kanske inte alls prata om jobbiga saker inför alla i klassen men Anton är en öppen kille som har ganska lätt att prata om känslor och det verkar som han känner sig så trygg i klassen att han ville öppna sig så alla kan få chansen att förstå.
Han var väldigt nöjd och glad efteråt, kompisarna visade stor förståeelse och kan nu stötta honom igenom dehär.
Dom förstod att det skulle bli jobbigt för honom att inte träffa sin mamma så mycket och att han var orolig för hur det skulle gå med behandlingen. Barn är ju så kloka och Anton har jättefina vänner i klassen.
Han fick stort stöd av sin lärare Karin (som oxå är nära vän till mig), hon hjälpte honom att berätta och lät barnen ställa frågor.
Det blev mycket tankar och frågor om cancer, många har egna erfarenheter i familj och släkt.
Tuvas tankar är på en helt annan nivå, hon vill känna på min port-a-cath ganska ofta och prata om att man kan skära i sig med kniv men det gör ont.. Fast jag får rätta henne lite och säga att bara doktorn kan skära i kroppen om man behöver laga nånting där som gått sönder tex. Då får man en bedövningspruta först så man inte känner när dom skär i kroppen.
Då börjar hon prata om att hon kan slå sig och bryta benet och då kan jag ringa ambulansen så dom kommer och hämtar henne... men hon vill absolut inte åka till sjukhuset ändå och doktorn får gärna titta på henne men hon vill inte ha någon spruta eller medicin... aldrig i livet :-S
Men jag får hela tiden saker av henne som hon tycker jag ska ha med mig till sjukhuset.
-den här kan du ha när du älskar mig och bor på sjukhuset mamma. säger hon
Hon glömmer snabbt och lever på i sitt härliga glada problemfria liv... precis så som man ska när man är liten.
Jag har fått låna hem två peruker (en axelkort och en med längre hår)som jag har provat endel.... känner mig hur töntig som helst i båda två.
Jag har ju spikrakt hår och väldigt många tunna hårstrån, tyvärr verkar det inte finnas peruker i den stilen.
Svårt att hitta en liknande blond färg oxå.
Jag måste väl erkänna att jag är rätt fåfäng och kommer nog inte bli nöjd med någon peruk alls.
Dom här två är det väldigt mycket hår i och mycket tjockare än mitt, känns därför väldigt onaturligt.
Det är mycket fall i båda och dom tål inte värme heller så jag kan inte platta med tång.
Tänkte bjuda lite på mig själv och visa er här ;-)
Det har varit full fart här en vecka och nu behöver jag vila för att orka med lite extra barntid i helgen.
Visst ger dom energi men det går åt en hel del oxå.
Ska nu försöka koppla av och vila för att få lugn i kropp och själ.
Vilket är svårare gjort än sagt. Jag kan ligga stilla i soffan eller sängen men är ofta stel som en pinne och i huvudet går tankarna runt. Andningen är ytlig och bröstet känns tungt. Det finna alldeles för mycket att tänka på, att oroa sig över. Anstränger mig för att tömma huvudet på allt, det hjälper inte att oro sig och stressa över saker som inte har hänt än. Jag får ta det när det kommer, måste bli lugn i hela mitt väsen och samla kraft.. den kommer att behövas :-)
Andas Sarah andas!! ...lätt o glömma ju ;-)
Anton har tagit mod till sig och berättat inför sin klass om sin mamma och vad som ska hända nu framöver.
Han har pratat om det till och från och jag har stöttat honom i sitt val.
Man ska göra som man känner, vissa vill kanske inte alls prata om jobbiga saker inför alla i klassen men Anton är en öppen kille som har ganska lätt att prata om känslor och det verkar som han känner sig så trygg i klassen att han ville öppna sig så alla kan få chansen att förstå.
Han var väldigt nöjd och glad efteråt, kompisarna visade stor förståeelse och kan nu stötta honom igenom dehär.
Dom förstod att det skulle bli jobbigt för honom att inte träffa sin mamma så mycket och att han var orolig för hur det skulle gå med behandlingen. Barn är ju så kloka och Anton har jättefina vänner i klassen.
Han fick stort stöd av sin lärare Karin (som oxå är nära vän till mig), hon hjälpte honom att berätta och lät barnen ställa frågor.
Det blev mycket tankar och frågor om cancer, många har egna erfarenheter i familj och släkt.
Tuvas tankar är på en helt annan nivå, hon vill känna på min port-a-cath ganska ofta och prata om att man kan skära i sig med kniv men det gör ont.. Fast jag får rätta henne lite och säga att bara doktorn kan skära i kroppen om man behöver laga nånting där som gått sönder tex. Då får man en bedövningspruta först så man inte känner när dom skär i kroppen.
Då börjar hon prata om att hon kan slå sig och bryta benet och då kan jag ringa ambulansen så dom kommer och hämtar henne... men hon vill absolut inte åka till sjukhuset ändå och doktorn får gärna titta på henne men hon vill inte ha någon spruta eller medicin... aldrig i livet :-S
Men jag får hela tiden saker av henne som hon tycker jag ska ha med mig till sjukhuset.
-den här kan du ha när du älskar mig och bor på sjukhuset mamma. säger hon
Hon glömmer snabbt och lever på i sitt härliga glada problemfria liv... precis så som man ska när man är liten.
Jag har fått låna hem två peruker (en axelkort och en med längre hår)som jag har provat endel.... känner mig hur töntig som helst i båda två.
Jag har ju spikrakt hår och väldigt många tunna hårstrån, tyvärr verkar det inte finnas peruker i den stilen.
Svårt att hitta en liknande blond färg oxå.
Jag måste väl erkänna att jag är rätt fåfäng och kommer nog inte bli nöjd med någon peruk alls.
Dom här två är det väldigt mycket hår i och mycket tjockare än mitt, känns därför väldigt onaturligt.
Det är mycket fall i båda och dom tål inte värme heller så jag kan inte platta med tång.
Tänkte bjuda lite på mig själv och visa er här ;-)
 |
| Varsågoda.. ni får skratta haha Simon och jag skrattade gott när jag drog på mig den här i bilen :-D |
 |
| den korthåriga känner jag mig tantig i, den är lugg på som jag dragit åt sidan här |
 |
| den långhåriga är mörkare i hårbotten, lite väl lång men det går att klippa |
 |
| jättesnygg!? ...om man gillar pippi lånstrump alltså |
 |
| provar att sätta upp den korthåriga i en svans |
Säg gärna vad ni tycker, va ärliga bara... det tål jag. Jag är nog ändå den mest kritiska av alla.
Behöver nog ha en peruk ändå, bra att ha vid tillfällen när man ska ut bland folk. Men nöjd kommer jag nog alldrig att bli tyvärr, man vänjer sig väl någorlunda med tiden hoppas jag.
Nån som har tips och råd angåeende peruker så tar jag gärna emot det.
Kramizzzzzzz
söndag 13 februari 2011
"En tätort på en slätt"
Just den tätorten är av mig välbesökt den här veckan och just den tätorten ska bli mitt nya hem för en tid i vår.
Linköping känns lite som hemma efter den här veckan, jag boar in mig lite tydligen :-)Onsdag torsdag fredag lördag har jag besökt denna tätort på östgötaslätterna och jag har haft det bra.. mm jag tror jag trivs i Linköping.
Första besöket var på US för en liten koll, vilket gick jättebra och jag hade bästa möjliga sällskap i form av en lugn och go Edsbypöjk ;-)
Andra besöket var en höjdare!! Det blev en underbar kväll på Cloetta Center med fantastiskt bra underhållning av Håkan Hellström.
Jag är lite frälst säger Simon. Eftersom jag inte haft höga förväntningar på den här konserten så blev det en stor positiv upplevelse för mig... ja för oss båda såklart.
Simon är stort fan och jag har tyckt att hans musik mest är skränig och jobbig att lyssna på. Diskussionerna i bilen har varit heta om Håkans cd varit på för länge.
Men efterhand har jag tyckt att den nya skivan faktiskt bara blir bättre och bättre (så är det ju med mycket musik, man lär sig tycka om den).
Live var det ännu bättre och eftersom jag hört låtarna mycket nu så kunde jag ju en hel del texter oxå.
Nu är det jag som vill höra cdn i bilen och lyssna på mina favortier där :-D
Att Håkan fick sällskap av stadens son Lars Winnerbäck i ett av extranumren var som grädde på moset, det gick verkligen hem i Linköping. Magiskt!!
Tredje besöket var min och barnens resa till Camilla för en mys och lyxhelg. Vädret var inte det bästa i fredags när vi skulle åka, men Anton hade blivit frisk och barnens förväntningar var skyhöga såklart.
Då kan man inte ställa in för lite snöstrorm inte, det här var ju vår sista chans att göra något riktigt kul ihop innan min långa sjukhustid. Vi körde långsamt och försiktigt, det gick jättebra och det var nästan ingen trafik alls. Dom flesta hade nog tagit rådet att ställa bilarna för dagen. Men inte vi :-S
Väl där var vi hungriga och åt på Mcdonalds innan det bar av mot filmstaden, camilla mötte upp och åt med oss. Vi såg disneys nya "Trassel" i 3D, jättebra för alla (Tuva tyckte det va lite jobbigt med glasögon bara). Mycket skratt och vi var nöjda och glada när vi gick hem. Passerade en leksaksaffär som vi bara var tvugna att titta lite i och handla nåt litet till båda barnen.
Hemma hos Camilla blev det lite mat och sen fika i form av färgglada munkar som vi köpt nere på stan.
Lite mys och tv, sen bädda på alla sovbara platser i Camillas tvåa. Anton på extrasäng, Tuva och jag i dubbelsängen och värden själv... ja hon fick sova på soffan :-) tokfia!
Nästa morgon när vi sovit ut lite blev det frukost och sen iväg till busfabriken, fullt med folk där och absolut full fart i nästan tre timmar. Helt slut och med dånande huvudvärk för min del åkte vi vidare mot Falerum.
Där fick vi jättegod mat av faster Gittan och dumpade av Camilla innan vi fortsatte hem till en blåslagen Simon.Han hade fått en bandyboll i ansiktet på matchen, svullen kind och stel i hela ansiktet.. stackarn.
 |
| Anton och Tuva till höger på favoriten Vulkanen |
Hinner säkert med nåt mer besök innan det är dags att flytta dit.
Tiden rinner iväg och snart är det bara en vecka kvar till incheckning på US.
Känner mig stressad och måste börja planera och packa snart.
Vet inte hur många tvkanaler det finns där men jag ska försöka låna massa filmer så man har nåt att fördriva tiden med. Har tänkt läsa oxå, men förstår att man kanske inte kommer orka det alltid.
Datorn är ett måste såklart och som väl är finns det bredband att koppla upp sig på där.
Såret vid porten har läkt jättefint, syns inte mycket nu.
Kramar som värmer till er <3
 |
| Biobrudar i 3Dbrillor |
 |
| Laddar för "Trassel" på Filmstaden |
 |
| Myys hos Camilla |
onsdag 9 februari 2011
"Man måste dö några gånger innan man kan leva"
Små motgångar blir stora motgångar när man är lite extra känslig.
Jag har längtat efter barnen så mycket några dagar och vad händer då den här dagen när jag äntligen ska få hämta hit mina finaste små underverk.... Jo Anton har fått feber och hosta inatt och stannade hemma från skolan idag.
Jag ska ju undvika sjuka, för att bli sjuk just nu vore katastrof för mig.
Om det möjligt går ska jag försöka undvika alla sjuka och det går ju bra att Anton stannar lite hos sin Pappa.
Då är det ju dumt att riskera att han kommer hit och smittar mig nu. Men jag saknar honom så det värker i mitt mammahjärta.
Vi pratade i telefon och hans önskan var att jag skulle kom dit och bara säga hej så vi fick ses lite på håll.
Jag stannade en bit utanför dörren och det var rena tortyren att vara så nära men inte få pussa och krama min sjuka lilla kille. Både han och jag blev tårögda, hårt liv tycker vi båda eftersom vi saknar varann så mycket.
Logiskt och klokt att göra såhär men hjärtat går itu :-S
Vi skypeade lite förut :-)
Jag har ju Tuva att krama och pussa och bara rå om som tur är.
Jag tror och hoppas att han ska bli frisk till helgen för vi har planer på en liten tripp till Linköping och Camilla.
Att åka dit barnen och jag, gå på bio fredagkväll, sova över och besöka busfabriken på lördagen.
Vill så gärna göra nåt roligt med barnen nu innan sjukhustiden.
Det kommer ta lång tid innan jag kan göra liknande saker med dom igen.
Igår var jag och Anna B. hos vännen HannaW. på lite sen födelsedagsmiddag.
Jättegod mat och roligt tjejesnack. Var ganska nere och bekymrad när jag kom men åkte hem med ett stort leende på läpparna. Kände att jag fick ny kraft och energi av dessa härligt glada småtokiga tjejer. Tack <3
Imorgon ska Simon och jag på konsert i Cloetta center (Linköping). Min Julklapp till honom är den här konserten med hans favorit Håkan Hellström... länge har han fått vänta men nu är det äntligen dags att plocka fram biljetterna!
Det ska bli jätteroligt, Håkans första konsert på en lång turné.
Läste en artikel om att Linköpings Universitetssjukhus rankas bäst i Sverige enligt en nationell kvalitetsundersökning, Västervik hämnade oxå högt (sjunde plats).
http://www.vt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=5786459
Känns tryggt måste jag säga, precis sånt som jag behöver höra just nu :-)
Tar med mig det när jag nu släpar mig till sängen med grusiga ögon...ZZzzzz
Natti natti <3
Jag har längtat efter barnen så mycket några dagar och vad händer då den här dagen när jag äntligen ska få hämta hit mina finaste små underverk.... Jo Anton har fått feber och hosta inatt och stannade hemma från skolan idag.
Jag ska ju undvika sjuka, för att bli sjuk just nu vore katastrof för mig.
Om det möjligt går ska jag försöka undvika alla sjuka och det går ju bra att Anton stannar lite hos sin Pappa.
Då är det ju dumt att riskera att han kommer hit och smittar mig nu. Men jag saknar honom så det värker i mitt mammahjärta.
Vi pratade i telefon och hans önskan var att jag skulle kom dit och bara säga hej så vi fick ses lite på håll.
Jag stannade en bit utanför dörren och det var rena tortyren att vara så nära men inte få pussa och krama min sjuka lilla kille. Både han och jag blev tårögda, hårt liv tycker vi båda eftersom vi saknar varann så mycket.
Logiskt och klokt att göra såhär men hjärtat går itu :-S
Min bandy kille bryter fint här :-)
Jag har ju Tuva att krama och pussa och bara rå om som tur är.
Jag tror och hoppas att han ska bli frisk till helgen för vi har planer på en liten tripp till Linköping och Camilla.
Att åka dit barnen och jag, gå på bio fredagkväll, sova över och besöka busfabriken på lördagen.
Vill så gärna göra nåt roligt med barnen nu innan sjukhustiden.
Det kommer ta lång tid innan jag kan göra liknande saker med dom igen.
Erik o Anton i Busfabriken i Norrköping (gamla kort)
Ibland tycker Mammor att det är roligare än barnen ;-)
Tuva tycker att mamma är lite pinsam då
Igår var jag och Anna B. hos vännen HannaW. på lite sen födelsedagsmiddag.
Jättegod mat och roligt tjejesnack. Var ganska nere och bekymrad när jag kom men åkte hem med ett stort leende på läpparna. Kände att jag fick ny kraft och energi av dessa härligt glada småtokiga tjejer. Tack <3
Anna o Jag (juldan två år sen)
Hanna o Jag (sommar 2009)
Hanna o Tuva en sommardag i västervik
Imorgon ska Simon och jag på konsert i Cloetta center (Linköping). Min Julklapp till honom är den här konserten med hans favorit Håkan Hellström... länge har han fått vänta men nu är det äntligen dags att plocka fram biljetterna!
Det ska bli jätteroligt, Håkans första konsert på en lång turné.
Läste en artikel om att Linköpings Universitetssjukhus rankas bäst i Sverige enligt en nationell kvalitetsundersökning, Västervik hämnade oxå högt (sjunde plats).
http://www.vt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=5786459
Känns tryggt måste jag säga, precis sånt som jag behöver höra just nu :-)
Tar med mig det när jag nu släpar mig till sängen med grusiga ögon...ZZzzzz
Natti natti <3
söndag 6 februari 2011
Lagt om såret
Porten känns som en liten bukla under huden precis till höger om snittet (härifrån sett).
Lite ömt och kliar mest nu när det läker. Hoppas bara den funkar nu oxå :-)
lördag 5 februari 2011
Lugn bara lugn
Jobbar på att hitta lugnet i mig själv och kunna slappna av och samla kraft.
Jag är nog en lite rastlös själ som har svårt att komma ner i varv och är van att ha mycket på gång.
Alltid varit fysiskt aktiv, jobbat eller pluggat och varit småbarnsmamma sen jag var 21år.
Kan tillägga att jag är smått översocial och väldigt sällskaplig oxå.
Jag har höga krav på mig själv speciellt vad det gäller att vara en bra mamma, där kommer jag nog aldrig att känna mig tillräcklig.
Vill vara en pedagogiskt genomtänkt förälder som är konsekvent och kärleksfull.
Vilket ska (i mina vackra tankar) resultera i tacksamma, självständiga, trygga och lyckliga barn.
Det där med trygga och självständiga känns extra påtagligt nu, om jag mot all förmodan inte kommer finnas där för dom alltid så vill jag att dom ska kunna vara starka och känna tryggheten i sig själva.
Men det svåra är att veta om man gör rätt, gör bra.
När jag mår sämre så orkar jag inte vara den konsekventa föräldern med tydliga regler längre, det flyter ut lite och reglerna ändras efter vad som fungerar just för tillfället.
Istället försöker man kompensera med extra mycket närhet och kärlek och sen får vi se vad allt dehär får för konsekvenser.
Dåligt samvete är mitt efternamn även om jag försöker tänka att jag gör mitt bästa och det duger.
Tror att andra många mammor känner igen sig och det är nog typiskt oss att gå med detta ständigt dåliga samvetet. När ska vi släppa det och inse att vi gör så gott vi kan och att det räcker bra?
Svensk sjukvård är fantastisk.
Sen kommer det ta så lång tid innan jag kan leva lika aktivt som jag gjort tidigare och då måste jag kunna acceptera situationen och ha tålamod att bygga upp kroppen på lång sikt så att jag kan återgå till det aktiva liv som jag trivs bäst med.
Tills dess ska jag försöka vara nöjd med ett lugnare liv :-)
Såret efter port a cathoperationen har läkt ganska bra och nu kliar det mest. Försökte ta bort förbandet förut men kompressen sitter lite fast i såret så jag ska göra det i duschen efter tips från mamma.
Jag är lite blödig och gillar inte öppna sår, speciellt på mig själv.
Den här veckan har varit ganska lugn. När barnen försvann i onsdags blev det ännu lugnare.
I torsdagskväll fick jag besök av Anna Wiman och Vicki Bååth. Vi beställde pizza och hade en väldigt trevlig tjejkväll. Simon fick oxå vara med lite när han kom hem från träningen :-)
Idag har bara varit en väldigt lugn dag tillsammans och vi försöker ta vara på tiden genom att bara vara och njuta av varandra <3
Imorgon ska vi till Mormor och Arne i bjursund. Det skulle bli varmt och soligt, så vi hoppas på en fin dag!
Massa kramar till er
Jag är nog en lite rastlös själ som har svårt att komma ner i varv och är van att ha mycket på gång.
Alltid varit fysiskt aktiv, jobbat eller pluggat och varit småbarnsmamma sen jag var 21år.
Kan tillägga att jag är smått översocial och väldigt sällskaplig oxå.
Jag har höga krav på mig själv speciellt vad det gäller att vara en bra mamma, där kommer jag nog aldrig att känna mig tillräcklig.
Vill vara en pedagogiskt genomtänkt förälder som är konsekvent och kärleksfull.
Vilket ska (i mina vackra tankar) resultera i tacksamma, självständiga, trygga och lyckliga barn.
Det där med trygga och självständiga känns extra påtagligt nu, om jag mot all förmodan inte kommer finnas där för dom alltid så vill jag att dom ska kunna vara starka och känna tryggheten i sig själva.
Men det svåra är att veta om man gör rätt, gör bra.
När jag mår sämre så orkar jag inte vara den konsekventa föräldern med tydliga regler längre, det flyter ut lite och reglerna ändras efter vad som fungerar just för tillfället.
Istället försöker man kompensera med extra mycket närhet och kärlek och sen får vi se vad allt dehär får för konsekvenser.
Dåligt samvete är mitt efternamn även om jag försöker tänka att jag gör mitt bästa och det duger.
Tror att andra många mammor känner igen sig och det är nog typiskt oss att gå med detta ständigt dåliga samvetet. När ska vi släppa det och inse att vi gör så gott vi kan och att det räcker bra?
Från Tuvas 4års kalas
Gammalt vinterkort på Anton Mig och Tuva
Jag inser iaf att jag måste lära mig att känna lugnet och låta alla jobbiga tankar gå förbi, släppa dom och bara kunna känna att det ordnar sig. Jag ska lägga mitt liv i andras händer nu och då är det nog bra för mig att släppa alla rädslor och låta proffsen göra sånt som dom är extremt duktiga på.Svensk sjukvård är fantastisk.
Sen kommer det ta så lång tid innan jag kan leva lika aktivt som jag gjort tidigare och då måste jag kunna acceptera situationen och ha tålamod att bygga upp kroppen på lång sikt så att jag kan återgå till det aktiva liv som jag trivs bäst med.
Tills dess ska jag försöka vara nöjd med ett lugnare liv :-)
Såret efter port a cathoperationen har läkt ganska bra och nu kliar det mest. Försökte ta bort förbandet förut men kompressen sitter lite fast i såret så jag ska göra det i duschen efter tips från mamma.
Jag är lite blödig och gillar inte öppna sår, speciellt på mig själv.
Den här veckan har varit ganska lugn. När barnen försvann i onsdags blev det ännu lugnare.
I torsdagskväll fick jag besök av Anna Wiman och Vicki Bååth. Vi beställde pizza och hade en väldigt trevlig tjejkväll. Simon fick oxå vara med lite när han kom hem från träningen :-)
Anna och Vicki, härligt glada!
Igår var Simon och jag på bio, såg svinalängorna. Mycket bra film, verkligen en sån film som berör mig och känns i hela kroppen. Filmer som ger en känsla och som får igång tankarna tycker jag om.
Idag har bara varit en väldigt lugn dag tillsammans och vi försöker ta vara på tiden genom att bara vara och njuta av varandra <3Imorgon ska vi till Mormor och Arne i bjursund. Det skulle bli varmt och soligt, så vi hoppas på en fin dag!
Massa kramar till er
tisdag 1 februari 2011
Ett litet handikapp
Nu sitter den lilla dosan under huden, färdig att användas för en massa härliga mediciner och blodprover.
Själva operationen gick bra, det tog ungefär en timme.
Väntetiden blev dock ganska så mycket längre än beräknat. Jag hade tid kl10, då fick jag komma in och lägga mig för att få dropp (hade ju fastat och inte druckit sen kvällen innan).
Där låg jag och väntade till kl15:40 när det äntligen blev min tur.
Stackars mamma var med mig hela dagen och hade långtråkigt, jag är så glad att hon var med som sällskap.
Jag är iaf glad att det är klart och att jag fick det gjort igår.
Ont gör det nu och inatt var det svårt att sova, men det ska ju gå över när det har läkt.
Idag har jag haft personlig assistent ;-)
Han har fått hjälpa mig att ta på mig, bära/lyfta saker, köra bil (lämna/hämta barn) och följt med till HC för blodprover.
Simon är ledig på tisdagar och idag är jag så glad att han har varit hemma.
Vi vilade oxå och såg "I rymden finns inga känslor", jättebra :-D
Nu hoppas jag det blir lite lugnare med sjukhus och läkarbesök ett tag.
Inget mer planerat den här veckan som det ser ut nu. Känner mig ganska trött och slutkörd, behöver några lugna dagar för vila och återhämtning.
Imorgon hoppas jag att jag har mindre ont så jag klarar av logistiken hemma och med barnen själv.
Barnen åker till sin Pappa imorgon och nu kommer det att kännas lite hårdare än vanligt att lämna bort dom en tid. Eftersom min tid med dom känns begränsad nu innan jag läggs in.
Men jag får nog "låna" hit båda två så mycket jag vill och orkar :-)
Puss o Kram
Själva operationen gick bra, det tog ungefär en timme.
Väntetiden blev dock ganska så mycket längre än beräknat. Jag hade tid kl10, då fick jag komma in och lägga mig för att få dropp (hade ju fastat och inte druckit sen kvällen innan).
Där låg jag och väntade till kl15:40 när det äntligen blev min tur.
Stackars mamma var med mig hela dagen och hade långtråkigt, jag är så glad att hon var med som sällskap.
Jag är iaf glad att det är klart och att jag fick det gjort igår.
Ont gör det nu och inatt var det svårt att sova, men det ska ju gå över när det har läkt.
Idag har jag haft personlig assistent ;-)
Han har fått hjälpa mig att ta på mig, bära/lyfta saker, köra bil (lämna/hämta barn) och följt med till HC för blodprover.
Simon är ledig på tisdagar och idag är jag så glad att han har varit hemma.
Vi vilade oxå och såg "I rymden finns inga känslor", jättebra :-D
Nu hoppas jag det blir lite lugnare med sjukhus och läkarbesök ett tag.
Inget mer planerat den här veckan som det ser ut nu. Känner mig ganska trött och slutkörd, behöver några lugna dagar för vila och återhämtning.
Imorgon hoppas jag att jag har mindre ont så jag klarar av logistiken hemma och med barnen själv.
Barnen åker till sin Pappa imorgon och nu kommer det att kännas lite hårdare än vanligt att lämna bort dom en tid. Eftersom min tid med dom känns begränsad nu innan jag läggs in.
Men jag får nog "låna" hit båda två så mycket jag vill och orkar :-)
Puss o Kram
söndag 30 januari 2011
Frisk men sjuk?
Alla undersökningar på diverse ställen den här veckan har gått jättebra.
Verkar som om jag är frisk som en nötkärna förutom lite cancer.
Allt fungerar och ser bra ut. Mun och tänder, tarmar, hjärta, lungor, övriga slemhinnor ;-) och till och med blodproverna är bra (bara lite järnbrist).
Hjärtläkaren sa: -Jaha du ser inte alls sjuk ut.
Som om han hade läst i min journal och väntat sig någon som skulle se rätt sjuklig ut.
En liten parantes är min mjälte som jag inte vet exakt hur stor den är just nu, men hjärtläkaren kunde kolla lite och se att den är större än normal storlek (12-13cm).
Har haft ont i magen endel den här veckan men har svårt att säga vad det beror på, det har ju varit ganska mycket på kort tid, kanske oro och nervositet eller mjälten och järntabletterna.
Konstigt känns det att behöva göra den här tuffa behandlingen när man känner sig så pigg.
Men Läkaren säger att det är så man gör. Man tar bort så mycket cancerceller som går med cytostatika och försöker få patienten i bästa möjliga form för bästa möjliga förutsättningar att klara en sådan transplantation.
Och sen kommer jag leva till jag blir 95år :-D
Det har varit en rolig och fartfylld helg.
Igår var jag med Antons bandylag i Figeholm (Bore bk) och hejade när dom spelade tre matcher.
Tuva var oxå med och vi hade trevligt på sidan av planen även om det blåste och var rejält kallt.
Jätteroligt att få vara med och många föräldrar är vi som hänger på.
Killarna vann sin första match och glädjen var total, det var dom såå värda.
Tuva hade underhållning i form av Levina Trygg och Elias Berg, jag är tacksam för att dom lekte och tog hand om henne så mycket trots åldersskillnaden. Annars brukar hon tycka att man mest fryser och blir uttråkad av bandy vilket hennes bror aldrig tyckt. Anton har alltid älskat att vara runt bandyplan och tjustvallen är hans andra hem.
Tack Anette och Jessica för trevligt sällskap vid sidan av planen :-)
Idag har vi fikat på "ballen" för första gången iår, solen värmde härligt och vi fick nästan lite vårkänslor.
Lämnade barnen och Simon hos mamma och pappa innan jag åkte in till Västervik på en jättetrevlig tjejmiddag med mina kära barndomsvänner (Sofie, Linda, Emma, Malin).
Tuva drog med mormor på gympa och Anton tog med sig Jocke och Emelie på bio.
Imorgon ska jag operera in porten och känner mig lite nervös för det. Ska ju gå jättebra såklart men gillar inte tanken av att dom ska skära i mig när jag är vaken.
Kraaaaam :-)
Verkar som om jag är frisk som en nötkärna förutom lite cancer.
Allt fungerar och ser bra ut. Mun och tänder, tarmar, hjärta, lungor, övriga slemhinnor ;-) och till och med blodproverna är bra (bara lite järnbrist).
Hjärtläkaren sa: -Jaha du ser inte alls sjuk ut.
Som om han hade läst i min journal och väntat sig någon som skulle se rätt sjuklig ut.
En liten parantes är min mjälte som jag inte vet exakt hur stor den är just nu, men hjärtläkaren kunde kolla lite och se att den är större än normal storlek (12-13cm).
Har haft ont i magen endel den här veckan men har svårt att säga vad det beror på, det har ju varit ganska mycket på kort tid, kanske oro och nervositet eller mjälten och järntabletterna.
Konstigt känns det att behöva göra den här tuffa behandlingen när man känner sig så pigg.
Men Läkaren säger att det är så man gör. Man tar bort så mycket cancerceller som går med cytostatika och försöker få patienten i bästa möjliga form för bästa möjliga förutsättningar att klara en sådan transplantation.
Och sen kommer jag leva till jag blir 95år :-D
Det har varit en rolig och fartfylld helg.
Igår var jag med Antons bandylag i Figeholm (Bore bk) och hejade när dom spelade tre matcher.
Tuva var oxå med och vi hade trevligt på sidan av planen även om det blåste och var rejält kallt.
Jätteroligt att få vara med och många föräldrar är vi som hänger på.
Killarna vann sin första match och glädjen var total, det var dom såå värda.
Tuva hade underhållning i form av Levina Trygg och Elias Berg, jag är tacksam för att dom lekte och tog hand om henne så mycket trots åldersskillnaden. Annars brukar hon tycka att man mest fryser och blir uttråkad av bandy vilket hennes bror aldrig tyckt. Anton har alltid älskat att vara runt bandyplan och tjustvallen är hans andra hem.
Tack Anette och Jessica för trevligt sällskap vid sidan av planen :-)
Idag har vi fikat på "ballen" för första gången iår, solen värmde härligt och vi fick nästan lite vårkänslor.
Lämnade barnen och Simon hos mamma och pappa innan jag åkte in till Västervik på en jättetrevlig tjejmiddag med mina kära barndomsvänner (Sofie, Linda, Emma, Malin).
Tuva drog med mormor på gympa och Anton tog med sig Jocke och Emelie på bio.
Imorgon ska jag operera in porten och känner mig lite nervös för det. Ska ju gå jättebra såklart men gillar inte tanken av att dom ska skära i mig när jag är vaken.
Kraaaaam :-)
onsdag 26 januari 2011
Förberedd?!
Barnen har kommit och här blir det som vanligt full fart då :-)
Vill passa på att njuta av all tid med dom inför inläggningen, sen blir det kanske inte så mycket tid tillsammans när jag ligger i Linköping.
Jag får såklart ta emot besök, men om jag är isolerad får jag inte lämna rummet och barnen blir snabbt rastlösa i ett litet sjukhusrum. Det finns ett Ronald mcdonald hus vid sjukhuset som barnen med en närståeende kan bo på eller bara gå dit och leka en stund.
Vi ska lära oss att skypea, det verkar jättebra.
Annars fylls dagarna av sjukhusbesök, telefontider och provtagningar.
Den här veckan blev lite extrem, det har varit något varje dag.
Måndag specialisttandvården.
Tisdag Hematologen i Linköping för info och visning av avd + massa prover såklart.
Onsdag bästa privatkuratorn Sollan och sen telefontid med kuratorn från Linköping som kunde massor om närståeendepenning och annat praktiskt. Blodprover inför operation av port a cath (måndag).
Torsdag Ultraljud av hjärtat och senare spirometri (kolla lungorna)
Fredag gynmottagningen
Måndag port a cath operation
I Linköping fick vi jättemycket information på en gång.
Träffade sköterskor och läkare som verkade jättebra, känns tryggt.
En av sköterskorna vi träffade ska åka neråt i europa och hämta mina nya stamceller. Jag fick inte veta nåt om min donator men när jag sa Tyskland så log hon finurligt och sa europa.
Jag fick skriva på samtycke om behandlingen som kan ta mitt liv och läkaren var tydlig med att den här behandlingen kan göra mig och min kropp väldigt illa. Det vet jag ju men det blir så läskigt när han säger det allvarligt och menande. Jag förstår, jag vet... om man nu kan förstå något så offatbart.
Vi tittade runt på avdelningen och det är nybyggt och fint. Rummen är stora med egen toalett och dusch.
Stor tv, dvd och gratis bredband.
Får ta emot besök och får gärna ha någon som bor hos mig om jag behöver det.
Det snurrar i huvudet och jag försöker förbereda mig.
Håller hoppet uppe och tror att allt ska gå bra även om det kommer en jättetuff tid.
Tålamod krävs och om ni har tips på var man köper det så ring mig :-)
Kramar till er
Vill passa på att njuta av all tid med dom inför inläggningen, sen blir det kanske inte så mycket tid tillsammans när jag ligger i Linköping.
Jag får såklart ta emot besök, men om jag är isolerad får jag inte lämna rummet och barnen blir snabbt rastlösa i ett litet sjukhusrum. Det finns ett Ronald mcdonald hus vid sjukhuset som barnen med en närståeende kan bo på eller bara gå dit och leka en stund.
Vi ska lära oss att skypea, det verkar jättebra.
Lite gamla sommarbilder, Tuva med sin Maja som hon saknar nu
Annars fylls dagarna av sjukhusbesök, telefontider och provtagningar.
Den här veckan blev lite extrem, det har varit något varje dag.
Måndag specialisttandvården.
Tisdag Hematologen i Linköping för info och visning av avd + massa prover såklart.
Onsdag bästa privatkuratorn Sollan och sen telefontid med kuratorn från Linköping som kunde massor om närståeendepenning och annat praktiskt. Blodprover inför operation av port a cath (måndag).
Torsdag Ultraljud av hjärtat och senare spirometri (kolla lungorna)
Fredag gynmottagningen
Måndag port a cath operation
I Linköping fick vi jättemycket information på en gång.
Träffade sköterskor och läkare som verkade jättebra, känns tryggt.
En av sköterskorna vi träffade ska åka neråt i europa och hämta mina nya stamceller. Jag fick inte veta nåt om min donator men när jag sa Tyskland så log hon finurligt och sa europa.
Jag fick skriva på samtycke om behandlingen som kan ta mitt liv och läkaren var tydlig med att den här behandlingen kan göra mig och min kropp väldigt illa. Det vet jag ju men det blir så läskigt när han säger det allvarligt och menande. Jag förstår, jag vet... om man nu kan förstå något så offatbart.
Vi tittade runt på avdelningen och det är nybyggt och fint. Rummen är stora med egen toalett och dusch.
Stor tv, dvd och gratis bredband.
Får ta emot besök och får gärna ha någon som bor hos mig om jag behöver det.
Det snurrar i huvudet och jag försöker förbereda mig.
Håller hoppet uppe och tror att allt ska gå bra även om det kommer en jättetuff tid.
Tålamod krävs och om ni har tips på var man köper det så ring mig :-)
Kramar till er
måndag 24 januari 2011
Port-a-cath
Det preliminära datumet för incheckning på hematologen i Linkan är nu flyttat till den 23februari.
Bra för mig då jag kände mig lite stressad över att det kom snabbt inpå, ska hinna med endel nu innan tänkte jag.
Doktor jonas meddelade oxå att han har remitterat mig till kirurgen i Västervik för att operera in en port a cath.
Lite info om den:
Port-a-cathen är en liten dosa som är inopererad under huden. En kateter är ansluten till dosan och katetern ligger i ett stort blodkärl – en ven.
När dosan just har blivit inopererad kan det göra lite ont men smärtan brukar gå över efter några dagar.
När dosan ska användas bedövas huden och därefter sticks en nål med slang in i själva dosan.
Genom Port-a-cathen kan man sedan ta prover, ge mediciner och dropp.
Det bästa med en Port-a-cath är att patienten inte behöver få så många stick i armar och händer.
Dosan är tålig och personen som bär en Port- a-cath kan leva som vanligt.
Vet inte riktigt om man opererar in den under lokalbedövning eller om man blir sövd, skulle dock föredra det sistnämnda. Känns ändå bra att få en sådan eftersom jag inte gillar att bli stucken allt för mycket.
Vet heller inte om jag behöver CVK (centralvenkateter) under sjukhustiden ändå.
Imorgon ska Simon och jag till Linköping och prata med en Läkare på Hematologiska avdelningen där jag ska få min behandling.
Då får vi nog svar på mycket och det känns skönt. Har skrivit upp massa frågor redan.
Jag fick ändra min tid hos specialisttandvården, dom ville att jag skulle komma redan idag.
Gjorde en grundlig undersökning i munnen och allt såg bra ut, inga hål och fint tandkött.
Fick plocka bort den sista lilla tråden som var kvar sen jag hade tandställning på högstadiet, den har suttit i femton år och tandläkaren var imponerad av att den fått sitta så länge. Nu känns det lent och skönt bakom framtänderna :-)
Doktor Jonas tyckte att jag skulle säga upp kontakten med kuratorn här i västervik och så skulle han fixa någon som verkligen hade kunskap och förståeelse för vad jag ska gå igenom. Det finns tydligen terapeuter på hematologen som är proffs på just det området och då ska jag naturligtvis träffa en sådan tyckte han.
Idag har jag haft ont in hela kroppen för att jag sprang igår :-)
Kramiz
Bra för mig då jag kände mig lite stressad över att det kom snabbt inpå, ska hinna med endel nu innan tänkte jag.
Doktor jonas meddelade oxå att han har remitterat mig till kirurgen i Västervik för att operera in en port a cath.
Port-a-cathen är en liten dosa som är inopererad under huden. En kateter är ansluten till dosan och katetern ligger i ett stort blodkärl – en ven.
När dosan just har blivit inopererad kan det göra lite ont men smärtan brukar gå över efter några dagar.
När dosan ska användas bedövas huden och därefter sticks en nål med slang in i själva dosan.
Genom Port-a-cathen kan man sedan ta prover, ge mediciner och dropp.
Det bästa med en Port-a-cath är att patienten inte behöver få så många stick i armar och händer.
Dosan är tålig och personen som bär en Port- a-cath kan leva som vanligt.
Vet inte riktigt om man opererar in den under lokalbedövning eller om man blir sövd, skulle dock föredra det sistnämnda. Känns ändå bra att få en sådan eftersom jag inte gillar att bli stucken allt för mycket.
Vet heller inte om jag behöver CVK (centralvenkateter) under sjukhustiden ändå.
Imorgon ska Simon och jag till Linköping och prata med en Läkare på Hematologiska avdelningen där jag ska få min behandling.
Då får vi nog svar på mycket och det känns skönt. Har skrivit upp massa frågor redan.
Jag fick ändra min tid hos specialisttandvården, dom ville att jag skulle komma redan idag.
Gjorde en grundlig undersökning i munnen och allt såg bra ut, inga hål och fint tandkött.
Fick plocka bort den sista lilla tråden som var kvar sen jag hade tandställning på högstadiet, den har suttit i femton år och tandläkaren var imponerad av att den fått sitta så länge. Nu känns det lent och skönt bakom framtänderna :-)
Doktor Jonas tyckte att jag skulle säga upp kontakten med kuratorn här i västervik och så skulle han fixa någon som verkligen hade kunskap och förståeelse för vad jag ska gå igenom. Det finns tydligen terapeuter på hematologen som är proffs på just det området och då ska jag naturligtvis träffa en sådan tyckte han.
Idag har jag haft ont in hela kroppen för att jag sprang igår :-)
Kramiz
söndag 23 januari 2011
Päronen är så fina
Vad skulle man göra utan sina föräldrar?
Jag är iaf glad att dom finns för mig när jag behöver dom.
Idag var vi hos dom och fick jättegod äpplekaka som Pappa hade bakat, min pappa bakar nästan varje dag och det blir alltid nybakat när man fikar hos honom. Han är duktig på att laga mat oxå, speciellt duktig på att tillaga kött. Men hans största intresse är bilar vilket är väldigt praktiskt när man har små eller stora bilproblem.
Vi har haft ett förfärligt skrapljud i bilen några dagar, lät nästan som motorn skurit.
Pappa fick ta bort ena däcket och hittade en liten pluttig sten som han bara plockade bort, satt tillbaka däcket och bilen låter ingenting. Han fixade oxå ena vinrutetorkaren, som hade slutat fungera.
Han fixar demesta vad gäller bilar och tycker att det är ganska roligt, när han städar en bil så är han smått pedantisk.
Eftersom jag inte är nåt vidare på att sy hjälpte mamma mig att laga min vinterjacka som spruckit under armen och Antons jeans som var trasiga på knät.
Tack snälla Pappa och Mamma, hur ska jag kunna ge igen?
Jag är iaf glad att dom finns för mig när jag behöver dom.
Idag var vi hos dom och fick jättegod äpplekaka som Pappa hade bakat, min pappa bakar nästan varje dag och det blir alltid nybakat när man fikar hos honom. Han är duktig på att laga mat oxå, speciellt duktig på att tillaga kött. Men hans största intresse är bilar vilket är väldigt praktiskt när man har små eller stora bilproblem.
Vi har haft ett förfärligt skrapljud i bilen några dagar, lät nästan som motorn skurit.
Pappa fick ta bort ena däcket och hittade en liten pluttig sten som han bara plockade bort, satt tillbaka däcket och bilen låter ingenting. Han fixade oxå ena vinrutetorkaren, som hade slutat fungera.
Han fixar demesta vad gäller bilar och tycker att det är ganska roligt, när han städar en bil så är han smått pedantisk.
Eftersom jag inte är nåt vidare på att sy hjälpte mamma mig att laga min vinterjacka som spruckit under armen och Antons jeans som var trasiga på knät.
Tack snälla Pappa och Mamma, hur ska jag kunna ge igen?
Pappa...o Lillebror Jocke i bakrunden
Jag och Mamma på min 30årsdag
Igår var vi ute på krogen och åt väldigt god mat, hade trevligt sällskap av Karin och Andreas.
Idag har varit en lugn och skön söndag.
Jag kände mig väldigt pigg och då ville jag jogga en liten sväng.
Simon följde med ut på en liten runda. Vi joggade lugnt och inte jättelångt.
Det är så väldigt hårt för mig att kroppen inte fungerar som förut, att den inte är stark och tål vanlig träning.
Jag fick håll och ont i bröstet efter bara några kilometer och det gör mig så ledsen.
Jag vill inte ha den här värdelösa kroppen, jag vill ha min gamla friska kropp som orkar och är stark i alla lägen. Det knäcker mig att ha en kropp som bara sviker, tycker så illa om den.
Om jag nu kommer ta mig igenom den här "roliga" behandlingen, hur lång tid ska det ta för mig att bli stark och uthållig igen?
Sov gott alla läsare
Sov gott alla läsare
fredag 21 januari 2011
Försökskaninen
Idag fick jag fler kallelser till undersökningar inför SCT.
Snart är veckan fullbokad med sjukhustider, inte så stor idé att jobba då, går åt en hel del energi åt alla dessa läkarbesök och undersökningar.
Tisdag blir det Linköping och information om SCT av en specialistläkare.
Onsdag blir det tandläkarbesök på specialisttandvården i Västervik och vid behov åtgärder. Har haft väldigt bra tänder hittills, bara tre lagningar. Hoppas det håller i sig :-)
På torsdag ska jag först göra ett ultraljud av hjärtat och senare spirometri (mäta lungkapacitet).
Träffade en kurator på sjukhuset igår, gav inte mycket men det är ju första gången så jag får väl ha tålamod.
Har gett henne en bild av min situation och hoppas hon ska ge mig bra råd och stöd.
Hoppades dock att hon åtminstone visste vad en stamcellstransplantation innebar men det gjorde hon inte alls.
Frågade mig om det var ungefär som andra organtransplantationer, inte direkt fick jag svara och försöka förklara för henne om min sjukdom, hur jag behandlats och vad jag nu ska gå igenom.
Hon verkade inte riktigt förstå hur riskfyllt det är och det kändes lite som att prata med vem som helst.
Tur att jag ska träffa Sollan nästa vecka, hon är den bästa för mig att prata med, hon är den som förstår och bekräftar mina funderingar och rädslor. Hon svarar ärligt och berättar detaljrikt, så otroligt viktigt för mig.
Kuratorn skulle iaf ta reda på hur det funkar med anhörigpenning och om mina närmaste kan turas om att vara hos mig under tiden på sjukhuset. Enligt läkarna har man som patient stor glädje av det stödet.
Idag har jag jobbat lite och gjort mumsiga semlor på ICA, alla ni som köpt semlor där idag kan gnälla på mig här nedan om ni är missnöjda ;-)
Eftersom jag har ett hett temprament just nu så kanske ni får en utskällning tillbaka, men det får ni tåla :-D
Känns fortfarande konstigt och ovant med kortare hår, trivs inte riktigt
Det märks att vi går mot ljusare tider, det är ljust längre på eftermiddagarna och man känner sig lite piggare då. Jag längtar så efter att kunna ta en skön löptur, det är ju sådan frihet att bara ge sig ut och springa.
Och med bra musik i lurarna är det extra härligt.
Undrar när jag kan springa igen, när är kroppen redo för det?!
Snart är veckan fullbokad med sjukhustider, inte så stor idé att jobba då, går åt en hel del energi åt alla dessa läkarbesök och undersökningar.
Tisdag blir det Linköping och information om SCT av en specialistläkare.
Onsdag blir det tandläkarbesök på specialisttandvården i Västervik och vid behov åtgärder. Har haft väldigt bra tänder hittills, bara tre lagningar. Hoppas det håller i sig :-)
På torsdag ska jag först göra ett ultraljud av hjärtat och senare spirometri (mäta lungkapacitet).
Träffade en kurator på sjukhuset igår, gav inte mycket men det är ju första gången så jag får väl ha tålamod.
Har gett henne en bild av min situation och hoppas hon ska ge mig bra råd och stöd.
Hoppades dock att hon åtminstone visste vad en stamcellstransplantation innebar men det gjorde hon inte alls.
Frågade mig om det var ungefär som andra organtransplantationer, inte direkt fick jag svara och försöka förklara för henne om min sjukdom, hur jag behandlats och vad jag nu ska gå igenom.
Hon verkade inte riktigt förstå hur riskfyllt det är och det kändes lite som att prata med vem som helst.
Tur att jag ska träffa Sollan nästa vecka, hon är den bästa för mig att prata med, hon är den som förstår och bekräftar mina funderingar och rädslor. Hon svarar ärligt och berättar detaljrikt, så otroligt viktigt för mig.
Kuratorn skulle iaf ta reda på hur det funkar med anhörigpenning och om mina närmaste kan turas om att vara hos mig under tiden på sjukhuset. Enligt läkarna har man som patient stor glädje av det stödet.
Idag har jag jobbat lite och gjort mumsiga semlor på ICA, alla ni som köpt semlor där idag kan gnälla på mig här nedan om ni är missnöjda ;-)
Eftersom jag har ett hett temprament just nu så kanske ni får en utskällning tillbaka, men det får ni tåla :-D
Känns fortfarande konstigt och ovant med kortare hår, trivs inte riktigt
Det märks att vi går mot ljusare tider, det är ljust längre på eftermiddagarna och man känner sig lite piggare då. Jag längtar så efter att kunna ta en skön löptur, det är ju sådan frihet att bara ge sig ut och springa.
Och med bra musik i lurarna är det extra härligt.
Undrar när jag kan springa igen, när är kroppen redo för det?!
Att springa norrlandsvägen är toppen, fin miljö och härligt vy över Gamlebyviken
I helgen är det bara Simon och jag. Han är bandyledig och jobbledig.
Vi ska ha en riktig myshelg och bara rå om varandra... KÄRLEK <3
Sista riktigt lediga helgen tillsammans innan dom syr in mig i Linkan ;-)
Åreskutan i april
Cykeltur från stugan (Enafors) till Handölsforsen (fjällsemester i april)
Imorgon är en speciell dag för oss!
MyysKramar till er
onsdag 19 januari 2011
Se upp för bomben
Jag är lite som en tickande bomb just nu, det får mina nära känna på. Exploderar med jämna mellanrum pga av de mest banala små saker. Sen måste jag såklart med svansen mellan benen be om förlåtelse och skämmas för mitt helt tokiga temprament.
I vanliga fall har jag ganska bra tålamod och lätt för att vara uppåt och sprudlande glad, att hela min existens står på spel förändrar mig i det avseendet.
Det har kommit kallelse till en Specialistläkare i Linköping, ska dit på tisdag och gissar att det blir information om allt som kommer hända framöver.
Fick oxå en kallelse till spirometri (mäta lungkapacitet) i västervik på torsdag nästa vecka.
Jag har jobbat måndag tisdag och det har gått bra och varit roligt.
Idag har jag varit hemma, fick magsmärtor inatt och det fortsatte hela morgonen.
Fick ta hjälp med att köra barnen till skola och dagis.
Sovit större delen av dagen och nu känns det mycket bättre.
Tanken var att jobba tills jag fick ett datum för transplantation, trodde ju jag skulle få vänta länge.
Men nu när jag fick ett datum så snabbt blir jag lite stressad, vill förbereda mig och ta vara på den här tiden när jag fortfarande mår fysiskt bra och får göra vanliga saker (sen blir det en lång tid utan roligheter)och samla kraft.
Så nu blir det nog bara jobb den här veckan.
Det blir väl en hel del sjukhusbesök och besiktning av kroppen inför trans. Sånt tar på krafterna.
Försöker lära mig så mycket jag kan om allogen stamcellstransplantation.
Om ni har några bra hemsidor, bloggar eller böcker så tipsa gärna.
Kraaam
I vanliga fall har jag ganska bra tålamod och lätt för att vara uppåt och sprudlande glad, att hela min existens står på spel förändrar mig i det avseendet.
Det har kommit kallelse till en Specialistläkare i Linköping, ska dit på tisdag och gissar att det blir information om allt som kommer hända framöver.
Fick oxå en kallelse till spirometri (mäta lungkapacitet) i västervik på torsdag nästa vecka.
Jag har jobbat måndag tisdag och det har gått bra och varit roligt.
Idag har jag varit hemma, fick magsmärtor inatt och det fortsatte hela morgonen.
Fick ta hjälp med att köra barnen till skola och dagis.
Sovit större delen av dagen och nu känns det mycket bättre.
Tanken var att jobba tills jag fick ett datum för transplantation, trodde ju jag skulle få vänta länge.
Men nu när jag fick ett datum så snabbt blir jag lite stressad, vill förbereda mig och ta vara på den här tiden när jag fortfarande mår fysiskt bra och får göra vanliga saker (sen blir det en lång tid utan roligheter)och samla kraft.
Så nu blir det nog bara jobb den här veckan.
Det blir väl en hel del sjukhusbesök och besiktning av kroppen inför trans. Sånt tar på krafterna.
Försöker lära mig så mycket jag kan om allogen stamcellstransplantation.
Om ni har några bra hemsidor, bloggar eller böcker så tipsa gärna.
Kraaam
fredag 14 januari 2011
Klart med donator!!
Med allt ert stöd tog jag tag i livet och ringde samtalet som jag borde ringt redan innan jul.
Nu har jag tid hos en kurator på sjukhuset nästa vecka och det känns redan bättre.
Har oxå planerat att prova att jobba tre timmar om dagen nästa vecka, gjort klart med min chef och min läkare. Ska bli roligt att jobba och träffa arbetskamraterna, det behöver jag just nu.
Har kört lättare träning på crosstrainern och lite styrka för mage, rygg, armar, flera gånger den här veckan.
Det är skönt att känna meningsfullhet och att man har en någorlunda planerad framtid.
Idag fick jag ett oväntat samtal. Dr Jonas ringde och sa att det drar ihop sig... jag trodde han menade sista omgången vidaza men han pratade om transplantationen.
Det finns en donator för mig och Linköping förbereder för transplantation v.7.
Preliminärt ska jag läggas in onsdag 16februari.
Har gått och förberett mig såå länge men blev ändå rädd och smått chockad av det samtalet.
Blandade känslor såklart.. äntligen ett datum men oj så läskigt att det är snart :-S
Som det ser ut nu blir det ingen sista omgång med Vidaza.
Vet inte så mycket mer, Jonas hade bara fått mail från linköping och han ska ringa dit så vi får mer information.
Jag undrar vem donatorn är.. om det är en hon eller han och var ifrån hon/han är.
Undra om jag någonsin får veta??
I tisdags var Simon och jag på SPA i söderköping. Jättemysigt och avkopplande..
Nu har jag tid hos en kurator på sjukhuset nästa vecka och det känns redan bättre.
Har oxå planerat att prova att jobba tre timmar om dagen nästa vecka, gjort klart med min chef och min läkare. Ska bli roligt att jobba och träffa arbetskamraterna, det behöver jag just nu.
Har kört lättare träning på crosstrainern och lite styrka för mage, rygg, armar, flera gånger den här veckan.
Det är skönt att känna meningsfullhet och att man har en någorlunda planerad framtid.
Idag fick jag ett oväntat samtal. Dr Jonas ringde och sa att det drar ihop sig... jag trodde han menade sista omgången vidaza men han pratade om transplantationen.
Det finns en donator för mig och Linköping förbereder för transplantation v.7.
Preliminärt ska jag läggas in onsdag 16februari.
Har gått och förberett mig såå länge men blev ändå rädd och smått chockad av det samtalet.
Blandade känslor såklart.. äntligen ett datum men oj så läskigt att det är snart :-S
Som det ser ut nu blir det ingen sista omgång med Vidaza.
Vet inte så mycket mer, Jonas hade bara fått mail från linköping och han ska ringa dit så vi får mer information.
Jag undrar vem donatorn är.. om det är en hon eller han och var ifrån hon/han är.
Undra om jag någonsin får veta??
I tisdags var Simon och jag på SPA i söderköping. Jättemysigt och avkopplande..
Sköna vilstolar, massa nya tidningar, frukt och juice
Bubbelpoolen
Kallbad...iiiihh va kallt
Jacuzzin
Snygg kille som ingick i SPApaketet ;-)
Trötta och mosiga efter badande och den härliga scones och kakbuffén
Massa gott efter badet :-)
Det ända som var lite tråkigt var att mitt hår blev grönt av vattnet där, inte lite grönt heller.
Topparna på mitt hår var jättegrönt och jag fick inte bort det med djuprengörande schampo.
Idag när jag ändå fick veta att håret ryker om nån månad så klippte jag av allt grönt.
Klippte lite drygt 15cm, har inte haft såhär kort sen tidigt på gymnasiet. Annorlunda och ovant.
Tänker att jag ska köpa en peruk sen, den ska ha ganska långt hår för det trivs jag ändå bäst i.
Stort tack till Emma Nilsson som räddade mig från grönt hår :-)
Imorgon fyller min egen lilla Prinsessa Tuva 4år. Kalas för släkten blir det då!
Ikväll blir det tacos och lets dance här.
Massa kramar till er
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)