Sliten

Jag har inte orkat titta på datorn på flera dagar.
När jag koncetrerar mig på olika saker mår jag såå väldigt illa.
Illamåeendet är nästan konstant och ibland kräks jag. Det känns viktigt att försöka behålla den lilla mat jag kan få i mig, det har inte blivit speciellt mycket den här veckan. Varm mat har jag knappt kunnat ta in i rummet, lukten får mig så illamående att jag inte kan äta något. Fått i mig endel blåbärsoppa och nyponsoppa och några rån annars är det mest dricka som går ner. Isglass smakar bra ;-)

Tabletterna som jag får varje morgon och kväll är enorma och luktar jäst, det är hopplöst att försöka få i sig dom och när jag har fått i mig till slut mår jag hemskt illa.

immunhämande medel som förstör min aptit

Har haft diarre några dagar oxå, vilket följer med biverkningarna efter cellgifterna så det är oundvikligt.
Man blir ganska matt av allt detta och så är ju blodvärdena körda i botten så trött är väl inte konstigt att man är. Fått några påsar blod och trombosyter för att höja värdena något.
Smärta är något man får leva med här, jag har förstått att man ska uthärda en hel del för att ta sig igenom den här behandlingen. Som cancerpatient härdar man ut. Självklar får man smärtlindring när man har ont men det hjälper inte alltid och det är alltid någonstans man har mer eller mindre ont.
Vissa dagar är som en töcken för mig, sover och vaknar och vet inte vilken värld jag är i riktigt.

Tiden rullar på iaf, 13dagar har jag varit här nu. Förstår att jag kommer stanna ett tag till men jag ser fram emot att bli utsläppt när våren har kommit på riktigt.
Jag drömmer och längtar efter en "road trip" norrut med Simon där vi har våra skinnjackor och solglasögon på oss och bara glider fram på vägarna med bra musik på hög volym.... våra leenden och blickar möts ofta och vi har det såå bra!!   Vi har gjort det många gånger och det är minnen som gör mig lycklig!

Anton var här igår och hälsade på, jättehärligt att få träffas på riktigt. Han hade med sig filmer som jag blev glad för. Han hade oxå köpt ett fint kort och skrivit till mig "du är den bästa mamman som finns".
Han hade med sig teckningar från Tuva som jag kan ha här.
Mitt mål är verkligen att komma hem till Antons 10års kalas den 7 april.

Mamma sov här inatt och Simon kommer ikväll. Det är ovärdeligt att ha dom här, det är deras förtjänst att jag orkar hålla humöret uppe och se framåt trots allt jobbigt. Dom lyfter mig och ser till att jag håller mig stark.

Idag har jag haft besök av Moster Gittan och Nenne, jättetrevligt att dom tar sig tid att komma till mig en stund!

Puss och kram alla ni fria människor :-)