Kan ni hjälpa mig lite..

Jag har ett litet fotoalbum med kort på nära o kära som jag fyllde på innan jag åkte hit.
Men det blev inte änns halvfullt och jag skulle behöva lite roliga minnen att titta på när jag ligger här och har tråkigt.
Har ni några fina/roliga bilder som ni kan avara eller jag kan få låna lite bara. Det kan vara minnen från saker vi gjort tillsammans eller bara en glad bild som ni tror jag skulle gilla. Jag älskar ju bilder <3

Jag skulle bli såå himla glad om jag fick några kort att sätta in här och titta på ibland.

Storleken är 10x15

Adressen hit är:

Sarah Johansson rum 8
Hematologiska avd. 9
Universitetssjukhuset
581 85 Linköping

Jag är ju själv lite dålig på att framkalla bilder så förstår fullt ut om ni inte har framkallde bilder hemma.
Skicka ett mail istället : Sarahjohansson79@hotmail.com

Har en bra skrivare hemma som jag fick av Simon i julklapp, han kan skriva ut och ta med hit.

Massa kramar till er <3

Peruken blev till skor

När jag och tjejgänget träffades sist tog vi ett fint "lagfoto" på sportaffären i gamlebycentrum.
Bakrunden blev en vägg med vårens snygga löparskor och jag blev jättesugen på nya fina skor.
Löpning står inte överst på schemat nu men att ha fina skor att gå runt i här när jag får och kan motiverar för att ta den där extra promenaden och sätta mig på motionscykeln och trampa lite.
Så jag köpte ett par skitsnygga Nike och tänkte att jag skiter i peruk och har snygga skor istället :-)
Vad tycker ni om det?

Tuff start

Det gick snabbt utför här.
Jag fick hög feber i fredags och värk i hela kroppen, hela fredag och lördag låg jag mest i sängen och orkade knappt prata med Simon eller titta på tv.
Inte alls förberedd på att bli så utslagen direkt, trodde nog det skulle bli efter stamcellerna.
Idag är jag lite piggare men inte i toppfrom direkt.

Min planering är följande: Konditionering (starka cellgifter) i fem dagar tors-mån. En dag vila tis.
Stamceller på onsdag.
Sen är det bara att vänta och hoppas att stamcellerna från finland trivs i min kropp och gärna slår ut det sista av min egna gamla blodbildande stamceller. Min donator har en annan blodgrupp så jag kommer byta det oxå.
Det blir mycker premedicinering både nu innan och efter bytet, idag har jag fått första påsen trombosyter eftersom mina värden sjunkit mycket.
Vita blodkroppar var nu 0,3 vilket innebär isolering för mig.
Jag får inte lämna rummet och måste tvätta mig ofta och noga med sprit, byta till nya kläder och duscha varje dag.

Simon har varit här sen torsdag och åkte hem idag för att spela sista bandymatchen för säsongen.
Mamma kom idag istället så jag har sällskap ändå.
Har försökt cykla lite på min motionscykel idag men man är inte så tuff efter två dagar med väldigt hög feber.

Kram <3

Slutet eller början

Det är nu det är dags..
Det är nu det händer..
Är det här livet tar slut eller är det här det börjar om.
Ja.. det återstår att se men jag tror verkligen och hoppas på det sistnämnda såklart.
Om det finns någon slags öde så ingick väl detta i mitt liv redan från början, det stod kanske skrivet i stjärnorna att jag skulle genomlida dehär.
Eller är det min stora prövning i livet. Den som ska lära mig läxan att faktiskt ta vara på dom jag älskar och aldrig ta något förgivet.
Kanske har jag haft det alltför bra tidigare.
Jag är ju... trot allt det jobbiga jag går igenom nu.... ja jo ..jag är ändå lycklig :-)

Jag är så lyckligt lottad med massa kärlek runtomkring mig.
Mina underbara barn och en underbar man som jag älskar och som jag verkligen förstår nu (vilken total kärleksförklaring att stå ut med allt vi går igenom) älskar mig <3
Två fantastiska föräldrar som ställer upp i vått och torrt, dom har alltid funnits där när jag behöver dom och hela min grundtrygghet är deras förtjänst <3
Massa fina härliga vänner som bara finns där när man bäst behöver dem. Jag vet inte hur jag ska säga till er för att ni ska förstå hur mycket ni betyder för mig. Det är i en sånhär situation man förstår vilka som är ens riktiga vänner.

Jag hoppas nu att jag lär mig vad som verkligen är viktigast i livet och att jag kan prioritera mer rätt i framtiden.
Man ska tydligen behöva uppleva det värsta för att få insikt och verkligen kunna uppskatta det lilla i tillvaron som vackert och betydelsefullt.

Jag kom hit till hematologiska avdelningen på US i Linköping nu i onsdags den 23februari och då skrevs jag in samt tog mycket prover, samtalade med läkare, sköterskor, kurator och tandläkare.
Det tog hela dagen. Kl16 lom Käraste kusin camilla och hämtade mig och mamma.
Vi tog en tur till tornby och ikanohuset. Jag storshoppade på apoteket och vi gick runt en liten sväng.
Handlade mat till kvällen och åkte hem till camillas lya där vi hade en mysig kväll med goda varma smörgåsar och mycket skratt o prat. Sov som en gud i Camillas underbart sköna säng (inte riktigt som sjukhussängarna).

På torsdagmorgonen var vi tillbaka på US kl8 och jag duschade förberedande för op av CVK.
Halv tio var tiden för på op och jag var nervös så jag fick lugnande (stesolid). Kördes i säng av dessa roliga transportmänniskor dit.
Först ville läkaren lägga cvkn i halsen men han höll på en liten stund och försökte få in en kateter där men det var för trångt så han fick byta ställe och då gick gick det bättre, men ont gjorde det när han styrde i det första kärlet.
Sen bar det av till röntgen med en ny transportmänniska och sen vidare tillbaka till min avdelning med ännu en ny transportmänniska.
Det är roligt med transportgänget, dom snackar massor :-D
Fick lite mat och sen iväg till mottagningen för att göra benmärgsprov, det ondaste jag gjort nånsin aajjj..
Fick lugnande igen precis innan men det hann ju inte hjälpa utan jag kände mer av det när jag kom tillbaka till rummet och då var jag helt borta. Fick cellgifter påkopplat. Sov till Pappa, Jocke och Emelie kom på besök.
Orkade knappt prata med dom tyvärr, fick anstränga mig för att lyssna och prata.
Dom tog med sig mamma hem så jag blev ensam en några timmar.
Simon kom kl19 och då var jag lite piggare men inte världens roligaste sällskap.
Vi somnade ganska tidigt och sov rätt bra.

Idag fredag har varit lugnt med ont i kroppen och cellgifter. Vi skulle gå en sväng men jag orkade knappt ta mig ner till cafeterian och tillbaka...puhh
Lite piggare nu. Fösöker köra iväg Simon på promenad så han får lite motion iaf :-)

Kramar till er

"That´s what friends are for"

Just hemkommen från en jättetrevlig förmiddag med helt underbara vänner.
Jag ville träffa så många i tjejgänget som möjligt och det vara bara en som inte kunde (Anna B. du saknades), så roligt att få prata och bara vara tillsammans med alla härliga goa tjejer som ger mig så mycket styrka och kraft när jag mest behöver det.

Tack för att ni finns <3



Ni tar emot mig när jag faller, ni finns alltid där för mig <3
Karin Emma Hanna Linda Malin Sofie

Nu dröjer det nog tills vi ses men vi kommer ha kontakt hela tiden såklart.
Karin ska ju få en liten bebis om ca två veckor (magen var så stor o fin idag), men det kommer ta lång tid innan jag får träffa den lilla. Det känns lite tråkigt men jag hoppas att allt ska gå bra och att Karin ska bli lite mer datormänniska så man kan få se bilder på underverket iaf ;-).
Linda hade med sig en "goodiebag" till mig med roliga fina saker: Gosiga tofflor, en rosa (såklart) scarf, filmer och ostbågar. Tack fina Linda!
Några timmar på Linas skafferi gick fort, jag längtar efter nästa gång vi kan göra det!!

Igår hade vi sista fredagsmyset här på väldigt länge, det blev efter barnens önskemål med tacos marängsviss och senare ostbågar. Supernyttigt :-D
Vi spelade Wii allihop, Antons nya super mario bros var jättekul och alla kunde vara med även om man inte är så bra (jag är skitdålig). Liknar gamla hederliga super mario som jag en gång spelade på mitt gamla nintendo 8bit, så lite hänger jag med på ändå.
Tuva ville bli sminkad och sminka mig och simon, vi blev såå snygga.
Tuva och jag hann med ett bubbligt bad med massa barbie innan hon blev trött och somnade framför bröderna Lejonhjärta.. -man kommer till Nangijala när man blir död, visst mamma? 
-Det tror jag oxå Tuva.
Anton blev oxå snart trött och såg inte färdigt Let´s dance innan han somnade nöjd och trött.
Tittade länge på barnen i sina sängar när dom somnat här för sista gången på väldigt länge, att inte veta eller ha en bestämd tid när dom kommer tillbaka för att bo här nästa gång känns hårt och gör så ont i mitt hjärta.

Dom kommer ha det så bra hos sin Pappa och Madde det vet jag ju.
Men dom kommer inte vara hos mig och jag måste släppa all kontroll, vilket är svårt och jag känner mig skyldig eftersom mina barn är mitt ansvar och jag vill finnas där för dom i alla lägen.

Imorgon är det föräldramatch med Antons U9lag i bandy. Simon och jag ska vara med och slå småkidsen ;-)
Undra om man ska vara en sån pinsam förälder som tar det på blodigt allvar och Anton får skämmas så han dör :-D
Ingen risk, jag är glad om man kan stå på skridskorna. Han kommer nog mest skämmas över min åkstil :-)
Jag har lite ont i halsen men jag räknar med att vara med imorgon ändå. Ska klä mig väl och ta det väldigt lugnt.
Detta avslutas med korvgrillnig.. nice!

Har följt Simon och Tjusts match mot serieledarna Stjärnan på nätet. Verkar ha varit en spännande bra match som jag gärna sett live, det slutade med vinst för Tjust. Dom har verkligen hittat formen nu såhär i slutet av säsongen.
Snart kommer han förhoppningsvis hem och vi ska göra lyxiga plankstek med oxfilé ikväll... mmm
Köpt nåt gott rött vin till förstås.

Trevlig helg på er
Kraaaaam

Tacksam för lite råd

Lämnar ifrån mig barnen några dagar nu men "lånar" hem dom lite extra i helgen och början av nästa vecka.
Det har varit full fart här en vecka och nu behöver jag vila för att orka med lite extra barntid i helgen.
Visst ger dom energi men det går åt en hel del oxå.
Ska nu försöka koppla av och vila för att få lugn i kropp och själ.
Vilket är svårare gjort än sagt. Jag kan ligga stilla i soffan eller sängen men är ofta stel som en pinne och i huvudet går tankarna runt. Andningen är ytlig och bröstet känns tungt. Det finna alldeles för mycket att tänka på, att oroa sig över. Anstränger mig för att tömma huvudet på allt, det hjälper inte att oro sig och stressa över saker som inte har hänt än. Jag får ta det när det kommer, måste bli lugn i hela mitt väsen och samla kraft.. den kommer att behövas :-)
Andas Sarah andas!!  ...lätt o glömma ju ;-)

Anton har tagit mod till sig och berättat inför sin klass om sin mamma och vad som ska hända nu framöver.
Han har pratat om det till och från och jag har stöttat honom i sitt val.
Man ska göra som man känner, vissa vill kanske inte alls prata om jobbiga saker inför alla i klassen men Anton är en öppen kille som har ganska lätt att prata om känslor och det verkar som han känner sig så trygg i klassen att han ville öppna sig så alla kan få chansen att förstå.
Han var väldigt nöjd och glad efteråt, kompisarna visade stor förståeelse och kan nu stötta honom igenom dehär.
Dom förstod att det skulle bli jobbigt för honom att inte träffa sin mamma så mycket och att han var orolig för hur det skulle gå med behandlingen. Barn är ju så kloka och Anton har jättefina vänner i klassen.
Han fick stort stöd av sin lärare Karin (som oxå är nära vän till mig), hon hjälpte honom att berätta och lät barnen ställa frågor.
Det blev mycket tankar och frågor om cancer, många har egna erfarenheter i familj och släkt.

Tuvas tankar är på en helt annan nivå, hon vill känna på min port-a-cath ganska ofta och prata om att man kan skära i sig med kniv men det gör ont.. Fast jag får rätta henne lite och säga att bara doktorn kan skära i kroppen om man behöver laga nånting där som gått sönder tex. Då får man en bedövningspruta först så man inte känner när dom skär i kroppen.
Då börjar hon prata om att hon kan slå sig och bryta benet och då kan jag ringa ambulansen så dom kommer och hämtar henne... men hon vill absolut inte åka till sjukhuset ändå och doktorn får gärna titta på henne men hon vill inte ha någon spruta eller medicin... aldrig i livet :-S
Men jag får hela tiden saker av henne som hon tycker jag ska ha med mig till sjukhuset.
 -den här kan du ha när du älskar mig och bor på sjukhuset mamma. säger hon
Hon glömmer snabbt och lever på i sitt härliga glada problemfria liv... precis så som man ska när man är liten.

Jag har fått låna hem två peruker (en axelkort och en med längre hår)som jag har provat endel.... känner mig hur töntig som helst i båda två.
Jag har ju spikrakt hår och väldigt många tunna hårstrån, tyvärr verkar det inte finnas peruker i den stilen.
Svårt att hitta en liknande blond färg oxå.
Jag måste väl erkänna att jag är rätt fåfäng och kommer nog inte bli nöjd med någon peruk alls.
Dom här två är det väldigt mycket hår i och mycket tjockare än mitt, känns därför väldigt onaturligt.
Det är mycket fall i båda och dom tål inte värme heller så jag kan inte platta med tång.
Tänkte bjuda lite på mig själv och visa er här ;-)

Varsågoda.. ni får skratta haha
Simon och jag skrattade gott när jag drog på mig den här i bilen :-D



den korthåriga känner jag mig tantig i, den är lugg på som jag dragit åt sidan här



den långhåriga är mörkare i hårbotten, lite väl lång men det går att klippa

jättesnygg!?  ...om man gillar pippi lånstrump alltså

provar att sätta upp den korthåriga i en svans

 Säg gärna vad ni tycker, va ärliga bara... det tål jag. Jag är nog ändå den mest kritiska av alla.

Behöver nog ha en peruk ändå, bra att ha vid tillfällen när man ska ut bland folk. Men nöjd kommer jag nog alldrig att bli tyvärr, man vänjer sig väl någorlunda med tiden hoppas jag.

Nån som har tips och råd angåeende peruker så tar jag gärna emot det.

Kramizzzzzzz

"En tätort på en slätt"

Just den tätorten är av mig välbesökt den här veckan och just den tätorten ska bli mitt nya hem för en tid i vår.

Linköping känns lite som hemma efter den här veckan, jag boar in mig lite tydligen :-)

Onsdag torsdag fredag lördag har jag besökt denna tätort på östgötaslätterna och jag har haft det bra.. mm jag tror jag trivs i Linköping.

Första besöket var på US för en liten koll, vilket gick jättebra och jag hade bästa möjliga sällskap i form av en lugn och go Edsbypöjk ;-)

Andra besöket var en höjdare!! Det blev en underbar kväll på Cloetta Center med fantastiskt bra underhållning av Håkan Hellström.

Jag är lite frälst säger Simon. Eftersom jag inte haft höga förväntningar på den här konserten så blev det en stor positiv upplevelse för mig... ja för oss båda såklart.

Simon är stort fan och jag har tyckt att hans musik mest är skränig och jobbig att lyssna på.
Diskussionerna i bilen har varit heta om Håkans cd varit på för länge.
Men efterhand har jag tyckt att den nya skivan faktiskt bara blir bättre och bättre (så är det ju med mycket musik, man lär sig tycka om den).
Live var det ännu bättre och eftersom jag hört låtarna mycket nu så kunde jag ju en hel del texter oxå.
Nu är det jag som vill höra cdn i bilen och lyssna på mina favortier där :-D
Att Håkan fick sällskap av stadens son Lars Winnerbäck i ett av extranumren var som grädde på moset, det gick verkligen hem i Linköping. Magiskt!!

Tredje besöket var min och barnens resa till Camilla för en mys och lyxhelg. Vädret var inte det bästa i fredags när vi skulle åka, men Anton hade blivit frisk och barnens förväntningar var skyhöga såklart.

Då kan man inte ställa in för lite snöstrorm inte, det här var ju vår sista chans att göra något riktigt kul ihop innan min långa sjukhustid. Vi körde långsamt och försiktigt, det gick jättebra och det var nästan ingen trafik alls. Dom flesta hade nog tagit rådet att ställa bilarna för dagen. Men inte vi :-S

Väl där var vi hungriga och åt på Mcdonalds innan det bar av mot filmstaden, camilla mötte upp och åt med oss. Vi såg disneys nya "Trassel" i 3D, jättebra för alla (Tuva tyckte det va lite jobbigt med glasögon bara). Mycket skratt och vi var nöjda och glada när vi gick hem. Passerade en leksaksaffär som vi bara var tvugna att titta lite i och handla nåt litet till båda barnen.

Hemma hos Camilla blev det lite mat och sen fika i form av färgglada munkar som vi köpt nere på stan.

Lite mys och tv, sen bädda på alla sovbara platser i Camillas tvåa. Anton på extrasäng, Tuva och jag i dubbelsängen och värden själv... ja hon fick sova på soffan :-) tokfia!

Nästa morgon när vi sovit ut lite blev det frukost och sen iväg till busfabriken, fullt med folk där och absolut full fart i nästan tre timmar. Helt slut och med dånande huvudvärk för min del åkte vi vidare mot Falerum.

Där fick vi jättegod mat av faster Gittan och dumpade av Camilla innan vi fortsatte hem till en blåslagen Simon.

Han hade fått en bandyboll i ansiktet på matchen, svullen kind och stel i hela ansiktet.. stackarn.



Anton och Tuva till höger på favoriten Vulkanen



Hinner säkert med nåt mer besök innan det är dags att flytta dit.

Tiden rinner iväg och snart är det bara en vecka kvar till incheckning på US.

Känner mig stressad och måste börja planera och packa snart.

Vet inte hur många tvkanaler det finns där men jag ska försöka låna massa filmer så man har nåt att fördriva tiden med. Har tänkt läsa oxå, men förstår att man kanske inte kommer orka det alltid.

Datorn är ett måste såklart och som väl är finns det bredband att koppla upp sig på där.

Såret vid porten har läkt jättefint, syns inte mycket nu.

Kramar som värmer till er <3

Biobrudar i 3Dbrillor

 Laddar för "Trassel" på Filmstaden

Myys hos Camilla

"Man måste dö några gånger innan man kan leva"

Små motgångar blir stora motgångar när man är lite extra känslig.
Jag har längtat efter barnen så mycket några dagar och vad händer då den här dagen när jag äntligen ska få hämta hit mina finaste små underverk....  Jo Anton har fått feber och hosta inatt och stannade hemma från skolan idag.
Jag ska ju undvika sjuka, för att bli sjuk just nu vore katastrof för mig.
Om det möjligt går ska jag försöka undvika alla sjuka och det går ju bra att Anton stannar lite hos sin Pappa.
Då är det ju dumt att riskera att han kommer hit och smittar mig nu. Men jag saknar honom så det värker i mitt mammahjärta.
Vi pratade i telefon och hans önskan var att jag skulle kom dit och bara säga hej så vi fick ses lite på håll.
Jag stannade en bit utanför dörren och det var rena tortyren att vara så nära men inte få pussa och krama min sjuka lilla kille. Både han och jag blev tårögda, hårt liv tycker vi båda eftersom vi saknar varann så mycket.
Logiskt och klokt att göra såhär men hjärtat går itu :-S

Min bandy kille bryter fint här :-)

Vi skypeade lite förut :-)
Jag har ju Tuva att krama och pussa och bara rå om som tur är.

Jag tror och hoppas att han ska bli frisk till helgen för vi har planer på en liten tripp till Linköping och Camilla.
Att åka dit barnen och jag, gå på bio fredagkväll, sova över och besöka busfabriken på lördagen.
Vill så gärna göra nåt roligt med barnen nu innan sjukhustiden.
Det kommer ta lång tid innan jag kan göra liknande saker med dom igen.

Erik o Anton i Busfabriken i Norrköping (gamla kort)

Ibland tycker Mammor att det är roligare än barnen ;-)

Tuva tycker att mamma är lite pinsam då

Igår var jag och Anna B. hos vännen HannaW. på lite sen födelsedagsmiddag.
Jättegod mat och roligt tjejesnack. Var ganska nere och bekymrad när jag kom men åkte hem med ett stort leende på läpparna. Kände att jag fick ny kraft och energi av dessa härligt glada småtokiga tjejer. Tack <3

Anna o Jag (juldan två år sen)

Hanna o Jag (sommar 2009)

Hanna o Tuva en sommardag i västervik

Imorgon ska Simon och jag på konsert i Cloetta center (Linköping). Min Julklapp till honom är den här konserten med hans favorit Håkan Hellström... länge har han fått vänta men nu är det äntligen dags att plocka fram biljetterna!
Det ska bli jätteroligt, Håkans första konsert på en lång turné.
Läste en artikel om att Linköpings Universitetssjukhus rankas bäst i Sverige enligt en nationell kvalitetsundersökning, Västervik hämnade oxå högt (sjunde plats).
http://www.vt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=5786459
Känns tryggt måste jag säga, precis sånt som jag behöver höra just nu :-)

Tar med mig det när jag nu släpar mig till sängen med grusiga ögon...ZZzzzz
Natti natti <3



Lagt om såret

Nu har jag lagt om såret efter port-a-cathoperationen, ser ut att läka fint och hoppas på ett litet sött ärr.
Porten känns som en liten bukla under huden precis till höger om snittet (härifrån sett).
Lite ömt och kliar mest nu när det läker. Hoppas bara den funkar nu oxå :-)

Lugn bara lugn

Jobbar på att hitta lugnet i mig själv och kunna slappna av och samla kraft.
Jag är nog en lite rastlös själ som har svårt att komma ner i varv och är van att ha mycket på gång.
Alltid varit fysiskt aktiv, jobbat eller pluggat och varit småbarnsmamma sen jag var 21år.
Kan tillägga att jag är smått översocial och väldigt sällskaplig oxå.
Jag har höga krav på mig själv speciellt vad det gäller att vara en bra mamma, där kommer jag nog aldrig att känna mig tillräcklig.
Vill vara en pedagogiskt genomtänkt förälder som är konsekvent och kärleksfull.
Vilket ska (i mina vackra tankar) resultera i tacksamma, självständiga, trygga och lyckliga barn.
Det där med trygga och självständiga känns extra påtagligt nu, om jag mot all förmodan inte kommer finnas där för dom alltid så vill jag att dom ska kunna vara starka och känna tryggheten i sig själva.
Men det svåra är att veta om man gör rätt, gör bra.
När jag mår sämre så orkar jag inte vara den konsekventa föräldern med tydliga regler längre, det flyter ut lite och reglerna ändras efter vad som fungerar just för tillfället.
Istället försöker man kompensera med extra mycket närhet och kärlek och sen får vi se vad allt dehär får för konsekvenser.
Dåligt samvete är mitt efternamn även om jag försöker tänka att jag gör mitt bästa och det duger.
Tror att andra många mammor känner igen sig och det är nog typiskt oss att gå med detta ständigt dåliga samvetet. När ska vi släppa det och inse att vi gör så gott vi kan och att det räcker bra?

 Från Tuvas 4års kalas

Gammalt vinterkort på Anton Mig och Tuva



Jag inser iaf att jag måste lära mig att känna lugnet och låta alla jobbiga tankar gå förbi, släppa dom och bara kunna känna att det ordnar sig. Jag ska lägga mitt liv i andras händer nu och då är det nog bra för mig att släppa alla rädslor och låta proffsen göra sånt som dom är extremt duktiga på.
Svensk sjukvård är fantastisk.
Sen kommer det ta så lång tid innan jag kan leva lika aktivt som jag gjort tidigare och då måste jag kunna acceptera situationen och ha tålamod att bygga upp kroppen på lång sikt så att jag kan återgå till det aktiva liv som jag trivs bäst med.
Tills dess ska jag försöka vara nöjd med ett lugnare liv :-)

Såret efter port a cathoperationen har läkt ganska bra och nu kliar det mest. Försökte ta bort förbandet förut men kompressen sitter lite fast i såret så jag ska göra det i duschen efter tips från mamma.
Jag är lite blödig och gillar inte öppna sår, speciellt på mig själv.

Den här veckan har varit ganska lugn. När barnen försvann i onsdags blev det ännu lugnare.
I torsdagskväll fick jag besök av Anna Wiman och Vicki Bååth. Vi beställde pizza och hade en väldigt trevlig tjejkväll. Simon fick oxå vara med lite när han kom hem från träningen :-)

Anna och Vicki, härligt glada!



Igår var Simon och jag på bio, såg svinalängorna. Mycket bra film, verkligen en sån film som berör mig och känns i hela kroppen. Filmer som ger en känsla och som får igång tankarna tycker jag om.

Idag har bara varit en väldigt lugn dag tillsammans och vi försöker ta vara på tiden genom att bara vara och njuta av varandra <3

Imorgon ska vi till Mormor och Arne i bjursund. Det skulle bli varmt och soligt, så vi hoppas på en fin dag!

Massa kramar till er



Ett litet handikapp

Nu sitter den lilla dosan under huden, färdig att användas för en massa härliga mediciner och blodprover.
Själva operationen gick bra, det tog ungefär en timme.
Väntetiden blev dock ganska så mycket längre än beräknat. Jag hade tid kl10, då fick jag komma in och lägga mig för att få dropp (hade ju fastat och inte druckit sen kvällen innan).
Där låg jag och väntade till kl15:40 när det äntligen blev min tur.
Stackars mamma var med mig hela dagen och hade långtråkigt, jag är så glad att hon var med som sällskap.
Jag är iaf glad att det är klart och att jag fick det gjort igår.
Ont gör det nu och inatt var det svårt att sova, men det ska ju gå över när det har läkt.
Idag har jag haft personlig assistent ;-)
Han har fått hjälpa mig att ta på mig, bära/lyfta saker, köra bil (lämna/hämta barn) och följt med till HC för blodprover.
Simon är ledig på tisdagar och idag är jag så glad att han har varit hemma.
Vi vilade oxå och såg "I rymden finns inga känslor", jättebra :-D

Nu hoppas jag det blir lite lugnare med sjukhus och läkarbesök ett tag.
Inget mer planerat den här veckan som det ser ut nu. Känner mig ganska trött och slutkörd, behöver några lugna dagar för vila och återhämtning.
Imorgon hoppas jag att jag har mindre ont så jag klarar av logistiken hemma och med barnen själv.
Barnen åker till sin Pappa imorgon och nu kommer det att kännas lite hårdare än vanligt att lämna bort dom en tid. Eftersom min tid med dom känns begränsad nu innan jag läggs in.
Men jag får nog "låna" hit båda två så mycket jag vill och orkar :-)

Puss o Kram