Om jag var perfekt

Om jag var perfekt. Då skulle jag vara jättelycklig!!    ......eller...hur är det nu?!

Mia Skäringers tragikomiska show gick rakt in i hjärtat på mig. Nästan alla kan känna igen sig i mycket av det hon förmedlar med sin fantastiskt självutlämnande humor.
Jag känner igen mig i det som hela hennes monolog går ut på: att man hade ett jävligt fint manus till sitt liv... nästintill perfekt, men det är mycket som går fel och det är svårt att leva upp till alla dessa skyhöga krav på hur snygg, trevlig, glad, smart och duktig man ska vara.
Visst faller livet isär ibland och hjärtat får sina törnar, men alla har sina fel och egentligen handlar det ju om att acceptera sig själv som den man är och försöka bli lycklig genom att låta sig själv vara mer nöjd och tacksam för det man har här och nu.
Hon hade rivit sitt manus och det har nog jag oxå gjort även om kraven knackar mig i ryggen då och då. Det finns väl lite att jobba med än men jag är iaf medveten om det och då kan man påverka sig själv och sitt tänkande.
Mia imponerade med sång och härligt kroppspråk, två och en halv timme med bara hon och killarna som spelar piano och cello.
Jag satt iaf som klistrad och tokskrattade många gånger, men det fanns oxå tid för eftertänksamhet och lite allvar. Hon bjuder så generöst naket på sitt liv och hon är så brutalt ärlig, man kan inte annat än tycka om henne.
Slutsatsen efteråt blev: Livet blir inte som man har tänkt sig men det är ok ändå och då blir livspusslet lite lättare att lägga. Tack Mia :-)

Att vara tillsammans med tjejerna i familjen var oxå väldigt roligt, efter showen gick vi ut och åt god mat tillsammans. Lite Dans på harrys blev det oxå innan vi gick hem till Camillas lägenhet mitt i stan och klämde ihop oss i säng, soffa, luftmadrass och tältsäng. Jag hade turen att få dela dubbelsäng med värden och äldst sov sämst blev det visst. Förlåt kära moster Gittan som fick ta luftmadrassen (heta diskussioner om detta blev det) ;-).
Vi stannade hos morfar i Sturefors på vägen hem, firade farsdag och fortsatte till falerum där Pappa hämtade upp oss.
Tyvärr var jag så väldigt trött efter hela den här helgen så vi har flyttat fram farsdagfirandet till tisdag, det var ok för min kära Pappa.

Känner mig lite illamående och konstig i kroppen. Säkert eftersom jag ansträngt mig för att orka hela helgen men oxå för att jag oroar mig innför benmärgsprovet imorgon.
Försöker koppla bort det men ikväll är det tydligen väldigt svårt.

Simon jobbar till sex och jag saknar honom jättemycket just nu, inte vana att vara ifrån varandra så länge och fortfarande så härligt kära :-))
Tjust vann seriepremiären igår även om inte jag var där och hejade, frågan är om jag bringar otur. Kanske inte borde gå på matcherna alls ;-)  ..men det går ju inte för en bandynörd som mig, nästa hemmamatch är jag där iaf!

Nu kommer han snart..puhh

Kram på er alla fina läsare