Megamjälten ger sig inte

Igår blev ingenting som jag hade tänkt. När jag skulle lämna Tuva på dagis ville hon bestämt inte dit, Anton skulle åka buss till linköping och busfabriken och Tuva visste det. När vi kom till dagis sprang hon iväg åt ett annat håll och när jag kom ifatt grät hon och sa -jag vill inte!!
Hon trivs jättebra på sitt dagis så det här tillhör ovanligheterna (aldrig hänt förut).
Svag som man är just nu så gav jag med mig.
Vi skjutsade Anton till bussen och Tuva pratade hela tiden om att åka buss.
Vi tog bussen till Västervik bara hon och jag. Åt på mcdonalds och lekte lite där. Hälsade på mormor/mamma på förlossningen (hennes jobb) innan vi begav oss till medicinmottagningen för mina cellgiftsprutor. Tuva fick hålla mig i handen och var ett jättebra stöd :-)
Hon fick några sprutor med sig hem av sköterskan, nu kan vi leka doktor.
Sen tog vi tåget hem igen. En mysig mor-dotterdag!

 Tuva skulle bara åka buss

 Lek på mcdonalds

Tuva somnade på tåget hem

 

Idag följde båda barnen med och det gick oxå väldigt bra. Anton höll min hand hårdare och hårdare när han såg hur sköterskan sprutade in Vidaza i min mage. Som om han kände att det gjorde ont i mig även om jag inte visade det. Vill att dom ska vara med och se att det inte är nåt farligt.

 Anton fotar mig när jag vilar efter sprutorna på medicin mottagningen

 Anton lyckades även hitta självutlösaren på kameran så alla kunde vara med på bild

Har mått illa, ont i kroppen och huvudet några timmar efter sprutorna den här veckan. Blir väldigt trött oxå.
Sovit en stund på eftermiddagen och sen har det blivit bättre senare under kvällen, likadant varje dag.
På måndag får jag sista dosen för den här gången, då ska jag få influensavaccin oxå.

Fick svar på datortomografin, mjälten är oförändrad i storlek dvs 25cm i diameter(normalt ca11-12cm.
Känns lite som ett bakslag, trodde ju den skulle blivit mindre nu när jag inte har ont av den som förut.
Doktor Jonas sa att nånting har ju blivit bättre eftersom jag mår bättre och har trappat ner med kortison och värktabletter. Det kan ta tid för mjälten att gå ihop. Men jag vill att den ska bli liten NU!
Jag får träna måttligt nu, känns bra. Ska börja såfort jag mår bättre igen vilket jag hoppas blir när jag slutat med cellgifterna.

Imorgon spelar Simon hemmamatch så vi ska till tjustvallen och heja :-)

Ikväll har vi varit hos vår arbetskamrat Akka på 50års fest, jättetrevligt.
Trodde aldrig jag skulle orka det, mådde jättedåligt bara en timme innan vi åkte. Men tog panodil och illamåendetablett och orkade mer än jag hade hoppats :-)
Härliga glada arbetskamrater sprider energi omkring sig.

Kram o gonatt