"Inget nytt under solen"

..och absolut ingen sol!
Kan inte minnas när den syntes till sist, så länge har det gråtrista vädret hållit i sig här i vår lilla småländska by.
Om man inte är trött och nere annars så kan man nästan bli det av för lite sol och för mycket regn.. iaf påverkar det lite åt fel håll just nu.

Ovissheten är svårare än vilket besked som helst.
Jag har som ni förstår inte fått svar på benmärgsprovet ännu. Har egentligen ingen aning om hur sjuk jag är eller hur närmaste framtiden ser ut.
Det börjar bli smått outhärdligt att vänta på ett samtal som borde ha kommit igår eller idag.
Just nu har jag ingenting att förhålla mig till och det känns lite som om livet är på "stand by".
Kan någon bara trycka på "play" så jag kan fortsätta framåt eller åt vilket håll som helst innan man tappar fotfästet helt och slutar kämpa.
Det låter såklart drastiskt men ibland måste man ju bryta ihop för att komma igen och det är ganska nära botten just nu.
Imorgon händer det nog, imorgon ringer Dr Jonas säkert och då vet jag vad nästa steg blir och jag kan fortsätta matchen mot cancern... kan bli något längre än 90min som jag  är van vid ;-)

Gastroskopin gick bra men det är ju såklart inget skönt att få en meter slang ner i halsen även om man får lite bedövningsspray i svalget. Kväljningsreflexen kan man heller inte ta bort så känslan av att man kräks är ofrånkomlig tyvärr. Inget lugnande fick jag heller. Men jag tycker att det gick förhållandevis bra ändå.
Tror att det upplevs väldigt olika beroende på hur känslig man är just i svaljet med kväljningar.
Man klarar det för att det är över på 10min, då hann dom ta endel vävnadsprover oxå.
Såg enligt läkaren jättefint ut och svaren på vävnadsproverna får jag senare.

Helgen var trevlig och intensiv. I fredagskväll var Simon och jag iväg och bowlade med Karin och Andreas, gick ut och åt gott efter det.
Lördag är som alltid bandydag för Simon och jag åkte till en annan bandyänka och hälsade på ;-)
Följde med Karin till Malin Elsa och Olle, blev god fika och mycket lek för Tuva och Elsa medans vi vuxna fick tid att prata.

Tjejerna ville leka ute oxå och då var det bara för oss att hänga på, hur motigt det än kändes i det gråa vädret. När man väl kommer ut är det ändå skönt med frisk luft.

Söndag innefattade bandyträning för Anton och då följde Tuva och jag med till tjustvallen och lånade lite is i en stund (ca 20min orkar hon vara på isen). Hoppas ju att hon i framtiden ska tycka det är jättekul med skridskoåkning och bandy precis som mamma :-)
Anton gillar det starkt och tycker numera det är roligare att titta på bandymatchen än att leka i snöhögen (äntligen).

Följde med Tuva på hennes sista gympapass för iår, har varit jätteroligt och ledarna är väldigt duktiga så vi återkommer definitivt efter nyår igen. Härligt att få röra sig till musik, klättra, hoppa, hänga och springa tycker min spralliga Tuva Elvine.

Måndag blev min vilodag. Utvecklingsamtal för Anton och jag känner mig oerhört stolt över min lilla kille som sköter sig jättebra i skolan. Han trivs och är duktig, vad mer kan man begära.
Pratar lite mycket ibland men det känner jag igen... ;-)
Sen har Anton lite väl mycket aktiviteter just nu och han har blivit tvungen att avstå vissa för att ha några lediga kvällar i veckan. Har haft något varje dag nu ett tag.

Idag har Tuva och jag hälsat på Emma och Arvid i Västervik. Roligt att träffas, det var länge sen sist.
Men när man är barndomsvänner som har hängt ihop sen dagis så känns det som igår och jag är glad och tacksam att ha så fina vänner. Arvid och Tuva är lika gamla och vi sågs ofta när vi var mammalediga.
Emma har cancer i sin familj och det är naturligt och lätt att prata om det med henne. Tack Emma!

Om ni har orkat läsa det här inlägget blir jag imponerad... blev visst väldigt långt :-)
Tack för att ni läser!

Varma kramar i vintermörkret