Varannan vecka liv

En vecka går väldigt fort för det mesta, idag kommer barnen och förgyller livet här en vecka framåt.
Trodde aldrig jag skulle vänja mig vid att bara träffas varannan vecka, men det går väldigt bra och oftast träffas vi någongång under pappaveckan oxå.
Tuva var här i måndags förmiddag när dagis var stängt tex.
Jag fick lite bonustid med henne och det stärkte när jag skulle göra benmärgsprovet samma dag.
Hon ville följa med mig till sjukhuset men det provet är inte lika barnvänligt som subkutana cellgiftsprutor.
Spännande med sjukhus och sprutor tycker hon... en blivande läkare kanske :-)
Jag vet att barnen har det jättebra hos sin pappa och det är skönt att vila efter en intensiv barnvecka så man orkar vara en bra och rolig mamma den andra veckan.
Barn vänjer sig så fort och för dom är det inget konstigt alls längre. De vet att de har två föräldrar som alltid finns där och älskar dom. Plus två bonusföräldrar som dom oxå tycker så väldigt mycket om och det är jag så glad för :-)

Tuva i sin tomteklänning

Anton spelar Wii

Firade min Pappa (fars dag) igår, lite försenat. Han var snäll och bytte till vinterdäck på bilen och kunde förstås inte låta bli att tvätta den och byta en vindrutetorkare som var dålig. Tur att han gillar att serva bilar :-)
Tack snälla Pappa!

Så ska jag då göra gastroscopi på fredag. En sköterska ringde igår när jag satt på hälsocentralen väntande på att lämna blodprover. Hoppas jag kommer ihåg instruktionerna hon gav för det blev min tur mitt under samtalet och lite stressigt att ta emot information från henne då. Men jag ska vara fastande från kl12 kvällen innan och inte dricka fyra timmar innan ingreppet. Ska göras kl11 så det blir att gå upp tidigt och dricka om jag vill släcka törsten innan.

Har inte gjort det förut, endel säger att det är obehagligt men jag tänker som vanligt att det ska gå bra. Det där gör dom ju hela tiden så hur farligt kan det vara?

Funderar på att ringa mormor, hon har gjort det många gånger och sagt att det brukar gå bra.

Jag känner mig lite som en försökskanin just nu, har varit mycket undersökningar, blodprover och medicin ett tag. Svårt att vänja sig vid det, men det blir ändå någon slags vardag med sjukhusbesök och sprutor hit och dit.

På västerviks sjukhus anmäler jag mig i kassan varje gång och det sitter en jättetrevlig äldre man där som alltid blir glad när jag kommer och undrar hur jag mår och vad jag ska få hitta på just den här gången.
Han vill inte längre se legitimation och önskar mig alltid lycka till. Vilken härlig människa som verkligen har rätt jobb. Han gör mig så glad genom att bara vara trevlig och enkel, sen går jag vidare till den avdelning jag ska med lättare steg.

Imorgon ska jag träffa Sollan som är helt otroligt skönt att prata med eftersom hon har gått igenom så mycket och vet precis hur det kan kännas i min situation. Jag frågar tusen frågor och hon svarar så bra.
Känner mig alltid stark efter ett samtal med henne. För är det någon som är stark så är det hon!

Ser fram emot att Bowla och äta med goda vänner på fredagkväll :-)

Kram kram