Lugn bara lugn

Jobbar på att hitta lugnet i mig själv och kunna slappna av och samla kraft.
Jag är nog en lite rastlös själ som har svårt att komma ner i varv och är van att ha mycket på gång.
Alltid varit fysiskt aktiv, jobbat eller pluggat och varit småbarnsmamma sen jag var 21år.
Kan tillägga att jag är smått översocial och väldigt sällskaplig oxå.
Jag har höga krav på mig själv speciellt vad det gäller att vara en bra mamma, där kommer jag nog aldrig att känna mig tillräcklig.
Vill vara en pedagogiskt genomtänkt förälder som är konsekvent och kärleksfull.
Vilket ska (i mina vackra tankar) resultera i tacksamma, självständiga, trygga och lyckliga barn.
Det där med trygga och självständiga känns extra påtagligt nu, om jag mot all förmodan inte kommer finnas där för dom alltid så vill jag att dom ska kunna vara starka och känna tryggheten i sig själva.
Men det svåra är att veta om man gör rätt, gör bra.
När jag mår sämre så orkar jag inte vara den konsekventa föräldern med tydliga regler längre, det flyter ut lite och reglerna ändras efter vad som fungerar just för tillfället.
Istället försöker man kompensera med extra mycket närhet och kärlek och sen får vi se vad allt dehär får för konsekvenser.
Dåligt samvete är mitt efternamn även om jag försöker tänka att jag gör mitt bästa och det duger.
Tror att andra många mammor känner igen sig och det är nog typiskt oss att gå med detta ständigt dåliga samvetet. När ska vi släppa det och inse att vi gör så gott vi kan och att det räcker bra?

 Från Tuvas 4års kalas

Gammalt vinterkort på Anton Mig och Tuva



Jag inser iaf att jag måste lära mig att känna lugnet och låta alla jobbiga tankar gå förbi, släppa dom och bara kunna känna att det ordnar sig. Jag ska lägga mitt liv i andras händer nu och då är det nog bra för mig att släppa alla rädslor och låta proffsen göra sånt som dom är extremt duktiga på.
Svensk sjukvård är fantastisk.
Sen kommer det ta så lång tid innan jag kan leva lika aktivt som jag gjort tidigare och då måste jag kunna acceptera situationen och ha tålamod att bygga upp kroppen på lång sikt så att jag kan återgå till det aktiva liv som jag trivs bäst med.
Tills dess ska jag försöka vara nöjd med ett lugnare liv :-)

Såret efter port a cathoperationen har läkt ganska bra och nu kliar det mest. Försökte ta bort förbandet förut men kompressen sitter lite fast i såret så jag ska göra det i duschen efter tips från mamma.
Jag är lite blödig och gillar inte öppna sår, speciellt på mig själv.

Den här veckan har varit ganska lugn. När barnen försvann i onsdags blev det ännu lugnare.
I torsdagskväll fick jag besök av Anna Wiman och Vicki Bååth. Vi beställde pizza och hade en väldigt trevlig tjejkväll. Simon fick oxå vara med lite när han kom hem från träningen :-)

Anna och Vicki, härligt glada!



Igår var Simon och jag på bio, såg svinalängorna. Mycket bra film, verkligen en sån film som berör mig och känns i hela kroppen. Filmer som ger en känsla och som får igång tankarna tycker jag om.

Idag har bara varit en väldigt lugn dag tillsammans och vi försöker ta vara på tiden genom att bara vara och njuta av varandra <3

Imorgon ska vi till Mormor och Arne i bjursund. Det skulle bli varmt och soligt, så vi hoppas på en fin dag!

Massa kramar till er