Vi vann en resa!!

I väntan på en doktor som var sen låg jag i sjukhussängen och vilade efter två sköna vidazasprutor.
Simon satt brevid och fick ett sms från halebop om en tävling där man fick önska sig vad man ville i julklapp, det ända som krävdes var ett mms och en motivering till varför man skulle få det man ville ha.
Vi hade aldrig brytt oss om den om vi inte väntat och haft långtråkigt, men nu va det ju så och Simon tog ett kort på mig när jag låg där. Vi hjälptes åt att motivera varför han skulle få en solsemester i julklapp.
Minns den inte exakt men den gick ut på att hans sambo har leukemi och att vi behövde nåt att se fram emot och få njuta lite när allt dehär jobbiga är över.
I måndags fick Simon ett samtal, han hade vunnit första pris. Vi får en solsemester som vi önskade :-)
Helt otroligt!!

Ännu har vi inte fått resecheckarna, så vi vet inte hur långt bort vi kan åka men det ska ju räcka till solsemester för två. Vi hade väl ändå planer på att resa bort när jag blivit frisk (eller iaf tillräckligt bra för att åka), men nu känns det underbart att vi får det betalt.
Vill ju såklart göra någon resa med barnen sen oxå, Anton vill så gärna åka till Legoland. Det verkar löna sig att vara med i tävlingar, så nu ska jag nappa på fler i framtiden.

...bara en liten parantes..
Jag måste först överleva min blodcancer och en stamcellstransplantation som innebär en viss del mortalitet.
Efterbehandlingen av en transp är inte några dagar utan ungefär ett halvår om allt går som det ska.
Jag kommer få infektioner, bara hoppas att man får såna som man kan klara av.
Jag kommer att få gvhd (graft versus host desice), reaktion mellan donatorcellerna och mina egna. Meningen är att donatorcellerna ska slå ut mina sista cancerceller och skapa ett nytt fungerande immunförsvar i min benmärg. Hud tarm och lever drabbas oftast.
Jag måste bygga upp ett nytt immunförsvar och göra om hela barnvaccinationsprogrammet. Som att födas på nytt beskriver endel.
Hoppas bara psyket hänger med i denna ganska långa bergodalbanaresa ;-)
Friskförklarad blir man inte på några år iaf, men man kan ju må väldigt bra och fungera som frisk ganska snart efter transp om jag har tur.

När livet börjar återvända till det normala ska vi resa bort och ha det så himla bra.
För om man har klarat allt dehär så tror jag att vi har lärt oss att uppskatta livet och ta vara på varje liten sekund. Förmågan att vara tacksam och lycklig för att bara få vara tillsammans och finnas till ingår liksom i cancerpaketet <3

Igår lämnade jag barnen efter tio härliga dagar tillsammans. Vi har hunnit med mycket roligt trots att jag har haft ont i magen och varit mycket trött. Åkt skridskor, pulka, snowracer, lekt i snön, träffat vänner och bakat julgodis. Myst framför tvn och läst mycket böcker.

Kramar till er som läser