Fjärde förgiftningen

Nu är det fjärde gången jag får Vidaza, ett cellgift som hämmar tillväxten av cancerceller och tydligen funkar det så bra på mig att jag just nu inte har några kvar i min benmärg.
Frågade Doktor Jonas om jag verkligen inte kan bli helt frisk av cellgifterna.
Han svarade att det vill man ju så gärna tro men tyvärr är det inte så enkelt.
Om jag slutar med cellgifterna så vet man inte riktigt hur fort det kommer tillbaka men att det kommer det kunde han lova. Skulle önska att han kunde lova att jag blir frisk av transplantationen oxå när jag måste utsätta min kropp för den tortyren.
Enligt honom är jag en extremt ovanlig fågel (han uttrycker sig roligt), min sjukdom är ovanlig och dom allra flesta är 65 plus när dom får den. Därför ska jag utgå från mig själv och inte jämföra med andra (vilket man gärna gör).
Fem dagar med sprutor på västerviks sjukhus och sen vila tre veckor, sen två gånger kvar. Färdigförgiftad i februari (om allt går enl. planerna) med detta giftet iaf. Sen blir det något superstarkt jättegiftigt innför transplantationen.

Mår inte så värst av gifterna just nu, direkt efter injektionerna får jag ont i magen och blir väldigt trött. Som influensakänsla i kroppen men ingen feber. Har just trappat ner kortisonet till noll och jag tror att det har hållit mig pigg och matglad förut. Men nu är jag mest trött och har ingen direkt aptit.
Brukar inte klaga men jag har inte alls lust för dehär just nu, lite trött på sprutor.

Det har inte varit det lättaste att ta sig till västerviks sjukhus den här veckan. Värst var det i tisdags när det var snöstorm och E22an var nästan oframkomlig. Ingen dag man ger sig ut om man verkligen inte måste, men för mig är det ju väldigt viktigt. Simon och Tuva var med mig och när vi väl kom dit efter en timmes färd var medicinen försenad flera timmar. Den blandas i Kalmar på morgonen och är hållbar till halv fyra, men jag hann få den innan som tur var. Tuva blev något rastlös av all väntan och fick då hälsa på sin mormor på BB en stund. Det tyckte hon var spännande :-)

Otroligt mycket snö har det kommit här på väldigt kort tid vilket orsakar en hel del problem, speciellt för trafiken. Skottningen har väl inte fungerat strålande direkt, "det här händer aldrig i norrland" säger min norrlänning och jag tror honom faktiskt ;-)

Vi kom hem från Linköping i söndags kväll och det gick inte att köra bil i hela vårat område, så vi fick parkera nere vid ICA och gå hem (eller snarare pulsa hem i snön)

Men igår var solen framme och då lyser snölandskapet vackert vitt.

Pappa skottar av taket

 Mamma följer med till sjukhuset

 Utsikten från Mamma o Pappas hus (Lida gård)

 Vinterväglag i Gamleby

Solen går ner tidigt, på vägen hem börjar det skymma (almviks café)

Den här veckan har jag fått bonustid med barnen för deras Pappa är på kurs. Jag hämtade dom i måndags istället för onsdag. Jättemysigt! Tyvärr orkar jag inte vara ute och leka nu men hoppas att vi ska kunna åka skridskor imorgon kväll och lite pulka, snowracer på lördag.  Jag ska bara orka, får gå på vilja och värktabletter annars.

Varma kramar i vinterkylan