Se upp för bomben

Jag är lite som en tickande bomb just nu, det får mina nära känna på. Exploderar med jämna mellanrum pga av de mest banala små saker. Sen måste jag såklart med svansen mellan benen be om förlåtelse och skämmas för mitt helt tokiga temprament.
I vanliga fall har jag ganska bra tålamod och lätt för att vara uppåt och sprudlande glad, att hela min existens står på spel förändrar mig i det avseendet.

Det har kommit kallelse till en Specialistläkare i Linköping, ska dit på tisdag och gissar att det blir information om allt som kommer hända framöver.
Fick oxå en kallelse till spirometri (mäta lungkapacitet) i västervik på torsdag nästa vecka.

Jag har jobbat måndag tisdag och det har gått bra och varit roligt.
Idag har jag varit hemma, fick magsmärtor inatt och det fortsatte hela morgonen.
Fick ta hjälp med att köra barnen till skola och dagis.
Sovit större delen av dagen och nu känns det mycket bättre.

Tanken var att jobba tills jag fick ett datum för transplantation, trodde ju jag skulle få vänta länge.
Men nu när jag fick ett datum så snabbt blir jag lite stressad, vill förbereda mig och ta vara på den här tiden när jag fortfarande mår fysiskt bra och får göra vanliga saker (sen blir det en lång tid utan roligheter)och samla kraft.
Så nu blir det nog bara jobb den här veckan.
Det blir väl en hel del sjukhusbesök och besiktning av kroppen inför trans. Sånt tar på krafterna.

Försöker lära mig så mycket jag kan om allogen stamcellstransplantation.
Om ni har några bra hemsidor, bloggar eller böcker så tipsa gärna.

Kraaam