Gastroskopi och gammal sprutfobi

Coloskopin förra veckan gick bra och allt såg bra ut.
Bra tänkte jag först men sen slog det mig att om det såg så bra ut där blir det säkert någon vidare undersökning inom kort.
Min snälla sköterska Monica som alltid ger mig cellgiftsprutorna ringde igår och visst var det som jag hade förstått.  -Har du fått kallelse till gastroskopi? frågade hon. Det hade jag inte men den kommer inom några dagar då såklart.
Har aldrig gjort det förut men har förstått att det kan upplevas väldigt obehagligt att svälja den långa slangen.
Om någon har gjort det så skriv gärna här nere, bara positiva upplevelser tack :-)

Imorgon ska jag ta lite nya blodprover för att se om jag kan börja med cellgifterna på måndag.
Jag har haft sprutfobi förut, då menar jag verkligen sprutfobi.
Sådär så att jag svimmat, kräkts och krampat.
Svimmade på mvc när jag var gravid med Anton.. av ett stick i fingret.
Pinsamt värre när man är vuxen.
Läste endel om kognitiv beteendeterapi och försökte utöva det på mig själv med hjälp av världens bästa undersköterska som hade tålamod med mig. (tack Maria!)
Förstod att det fanns en bakomliggande traumatisk upplevelse.
Mamma berättade att jag var sjuk i körtelfeber och urinvägsinfektion när jag var fyra och skulle ta blodprover. Sköterskan hade svårt att hitta i kärlet och fick trä lite. Jag tyckte väl det gjorde ont, blev hysterisk och försökte slita mig därifrån.
Blev då fasthållen och jag tror just det var kärnan i min fobi.
Fick jobba med tankarna inför varje gång jag skulle ta prover, hela tiden tänka att ingen kunde tvinga mig till dehär... jag kunde närsomhelst säga stop och gå därifrån. Det och att få ligga ner i ett rum med öppet fönster och en snäll förstående sköterska har tagit död på min fobi.
Ingen är lyckligare än jag över det, tänk så jobbigt det hade varit nu när jag tar massa prover hela tiden.
Förr hade jag ångest flera dagar inför ett blodprov, det var riktigt svettigt att bara gå dit.
Nu går det jättebra att ta prover och jag känner mig aldrig nervös innan.

Hinner inte skriva så ofta när barnen är här, lägger all energi på att vara en någorlunda pigg och glad mamma.
Nu har jag lämnat Anton och Tuva för den här gången, har varit en jättemysig vecka!
Vilken lycka att få vara med dom man älskar.

 Tripp trapp trull... mina älsklingar på beachen i hammar. Många härliga badtimmar blev det i sommar.

Nu har jag bara en älskling kvar här så då får han all uppmärksamhet en vecka framöver.
Extra kul blir det när vi åker till sthlm i helgen!

Idag ska jag tvätta och städa lite efter busungarna :-)
Planera packning till fredag och ta fram lite kläder.

Imorgon blir det att besöka min Lisa på förmiddagen.

Kram på er